Fullmåne deeksha – magiskt!
Tacksam att ni alla vill vara med och ta emot deeksha på distans och det gläder mig så när jag får ett meddelande eller jag träffar någon av er och får höra om hur deeksha hjälpt er. Själv har jag ju så mycket att tacka Oneness och Oneness Blessing för, det har justerat hela min självbild, så att jag äntligen kan spegla mig och se den jag är. Vilket inte alltid är en vacker syn, jag blir varse om båda sidorna. Men det är inte det som är budskapet inom Oneness, det är att vi ska uppleva den som betraktar – börja bli medveten om den delen av oss som består. Genomskåda illusionen av sinnet och upptäcka närvaron av själen.
Kvällens budskap
När vi tillåter allt att vara som det är. Accepterar nuet utan att förändra det. Accepterar viljan att förändra det och frustationen det skapar att inse att det är som det är, att stanna med den viljan att förändra och ändå inte förändra – det är att tillåta. Att acceptera. Att kapitulera inför det som nuet. I tillåtandet ligger oerhörd vila och avslappning. Det kanske inte ter sig så från början, utan kroppen kan fortsätta att vara spänd, men över en tid med övning av tillåtelse och acceptens så infinner sig harmoni. Kroppen blir avslappnad och sinnet fritt. Det ger själen utrymme att expandera. Närvaron tar vid.
Att tillåta är att ha tillit.
Tillit till någonting större än oss själva.
Savita
Sinne, andning och kundalini är förenade;
arbeta på en, så påverkas de andra två automatiskt.
Sri Amma Bhagavan
Låt din vision inspirera dig, inte skrämma dig.
Torsdag 16 januari 21.50-22.00
Ordet (tema) som jag föreslår att Du tar med dig är: Tillåt
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta). Du kan välja en egen intention som jag skrivit ovan och/eller välja att tona in på ordet – tillåt.
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♡
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
Mina inskickade manus är refuserade och när jag läser igenom texterna förstår jag så väl att jag inte var mogen och klar – jag ägde inte texterna. Förvånas över hur stort mitt inre motstånd (läs: rädsla) är till att skriva boktexter mot blogginlägg. Jag tappar mycket av mig själv, närvaron och energin när jag skriver till böckerna. Så himla rädd. Medans inspirationen flödar, oftast var dag, till bloggen.
Utgivna böcker eller inte, jag stannar med det som är. Stay with what is. You must stay with the discomfort you have inside yourself. Sri Bhagavan. För hur det än är så är det här jag är idag med refuserade manus och mitt inre (skriv)motstånd. Motståndet tänker jag transformera och böcker ska jag skriva, och jag känner full tillit till att så sker den dagen jag är mogen. Och idag sitter jag här med det som är och allt är bra, allt är alltid som det ska.
Texterna ska jag skriva om (eller skriva nya) och jag ska äga dem, låta dem flöda. Ingen mår bra av att vi ursäktar oss och vacklar bakåt och tappar balansen. Jag tror att vi alla är ämnade att gå vår egen väg, äga rätten till vårt eget liv och kraften i drömmar – även jag!
Medans skrivkrampen härjar fortsätter jag att läsa. Har nyss gett mig i kast med den här boken, Bortom Universum. Boken som berättar om hur boken En kurs i mirakler (A course in miracles) ”blev till”. En kurs i mirakler är en storfavorit och jag har största tillit till budskapet den förmedlar, samesame som Oneness enligt mig.
Jag vet att skrivkramp sägs botas med just skrivande men jag tänker stanna med det som är. Jag gör lite tvärtom mot gamla vanor, inte pressar på hårt och med kamp utan inväntar flöde och lätthet. Jag tror på det, att när väl det släpper efter så flödar det på riktigt. Men först stannar jag med det som är. Upplever mitt motstånd. Och så har jag fått till mig att just den här boken, Bortom Universum, ska ge mig ledtrådar, inspiration och kunskap som jag kommer ha glädje över till min fortsatta skrivprocess.
Livet är här och nu, och jag känner mig lycklig och tacksam med dagarna som går… och även krampen i armen som består 😉
Tankegången idag uttrycker helt enkelt ett faktum. Det är inte ett faktum för dem som tror på illusioner, men illusioner är inte fakta. I själva verket finns det ingenting att frukta.
Det är mycket lätt att inse detta. Men det är mycket svårt att inse det för dem som vill att illusioner ska vara sanna.
Närvaron av rädsla är ett säkert tecken på att du förlitar dig på din egen styrka. Medvetenheten om att det inte finns någonting att frukta visar att någonstans i ditt sinne, även om det inte nödvändigtvis är på en plats som du känner igen, har du kommit ihåg Gud och låtit Hans styrka ersätta din svaghet. I det ögonblick som du är villig att göra detta finns det förvisso ingenting att frukta.
En kurs i mirakler
Lektion 48
Rädsla finns inte i någon situation.
Det finns inombords och dyker upp i olika skepnader.
Sri Amma Bhagavan
Förklaring: Man bör vara tydlig med att det finns två världar. Den inre världen och den yttre världen. Vad vi ser utanför oss som husen, träden, himlen, bilarna, etc. är den yttre världen. Känslor och sinnesrörelser som rädsla, kärlek, medkänsla, etc. tillhör den inre världen. Därför har rädsla ingenting att göra med en yttre situation. Den yttre situationen utlöser bara en rädsla som är inom oss. Rädsla, som är inom oss, kommer sedan att visa sig i väldigt många förklädnader.
Ett exempel skulle göra vår förståelse tydligare. Anta att en person har en omedveten rädsla för att misslyckas och detta kan ha börjat i barndomen, när fadern brukade gräla på honom och säga att han inte lyckas med någonting. Denna rädsla är naturligtvis inom barnet. Vid olika tidpunkter, kommer denna rädsla upp till ytan i olika former som att misslyckas i affärer, att fatta rätt beslut, att möta människor, att bli en inåtvänd, blir osäkra. Tillbringa tid med att kontemplera.
Tack Pia Anderberg för översättningen
Den Uppvaknade berörs men störs inte.
Den ouppvaknade berörs inte men störs.
Sri Amma Bhagavan
Veckans lära
Objektet för rädsla kan ha ändrats;
men sinnets natur, med rädsla som kärna,
har förblivit oförändrat i tusentals år.
Sri AmmaBhagavan
Vi lider för att vi har en felaktig identifikation med våra tankar och sinnet.
Sri AmmaBhagavan
Onenesscitat
Ibland hör jag uttryck som att jag ska läka min själ, min själ sörjer, jag vill bli hel i själen. För min egen del så tror jag inte alls att själen har några sår att läka. Som jag ser det är själen ren och skär kärleksenergi. Ren i sin sannaste form, helt fri från oro, ångest, lidande, stress, dömande what so ever. Själen är ”pure love”. Transparent. Ren. Fri. Flödande. Gudomlig. En kärlek så ren och sann att vi sällan kunnat förstå dess höga vibration.
Det är inte till vår gud(omlighet), alltså vår själ vi behöver be om förlåtelse för våra synder utan vi behöver förlåta oss själva. Hos Gud finns inget att förlåta eftersom det inte finns några oförätter registrerade där. Det kan omöjligtvis finnas det. I själens energi är vi alla perfekta och älskade som vi är i vår ofullkomlighet. Det som hindrar oss från att uppleva och ta emot den kärleksenergin är vår egen oförmåga att förlåta oss själva och andra.
Så länge jag väljer att hålla kvar mitt dömande mot dig och/eller mig själv. När jag väljer att se dina och/eller mina brister. När jag fortsätter att ge mig den på att du och/eller jag borde vara på ett visst sätt och inte accepterar mig/dig precis som vi är så håller jag mig själv fången i sinnet (egot) och alltså fortsätter mitt lidande. Det är inte själen som lider. Det är min identifikation med egot som gör att jag lider. Det är min egen domare i domstolen och offret i soffhörnet och martyren på gatan och förövaren i hemmet som lider – alltså jag när jag envisas vid att stanna kvar i sinnet. Då lider jag. Det är ”jag” som behöver läkning. Det är ”jag” som lider. Det är ”jag” som vill bli hel. Men det jaget kommer aldrig bli helt, för det jaget är sinnets (egots) och jag kan uppehålla mig där så länge jag önskar, mitt lidande lär stanna kvar om än i andra former, men det stannar.
Jag kan också förlåta mig själv. Jag kan kapitulera och be om hjälp. Ropa till mitt innersta sanna väsen, alltså inte ”jaget” utan själen och be om att dess kärlek omfamnar mig så innerligt att jag för alltid ser skillnad på min identifikation med egot (och alltså lidandet) och min sanna sessens – då blir jag fri för all tid.
Och jag behöver inte vara ett dugg troende för att komma i kontakt med själen. Det räcker med att tro på något gott, något större, något varmare inom mig själv. Har jag blivit präglad sedan barnsben om att vara syndig eller elak, vara fel, så kan det vara oerhört svårt att tro på att den godhetens källa även finns inom mig. Men det gör den, tro mig. Den finns i dig. Den finns i mig. Ingen själ är godare än någon annan. Inom oss är vi alla en stor och varm pulserande kärleksenergi. Vi är ett med varandra. Det är där vi ska mötas. Det är där vi läker alla våra sår. Själen har inga sår men den erbjuder den gudomligaste av nåd och läkning.