Tekniken blir hemma när vi åker till Indien, vi har bestämt oss resa utan att vara uppkopplade. Semestern är för att stärka banden med varandra, vara tillsammans och umgås utan distraktion. Beslutet tog emot både för mig och herrarna i familjen, de hade hoppats att via WiFi se OS-Hockeyn och för min egen del så vill jag gärna ha med datorn för att kunna blogga och ifall inspirationen flödar fram kunna skriva på mina böcker.
Men förutom dessa sinnets önskningar så är det ju självfallet att semestern ges mer närvaro och gemenskap utan teknik. Själen behöver sitt – varande – och som jag ser det så mår vi människor oftast bäst när vi tillåts bara vara med varandra, utan att prestera och göra… utan att stimuleras (fly) med annat.
Så med det bestämt så har jag nu ett skrivflow, eller snarare eld i baken, att skriva lite till på böckerna. Skriva av mig. Och för säkerhetsskull ska jag köpa med mig en (kanske två) anteckningsbok, man vet ju som sagt aldrig när skrivlusten knackar på.
Men hur begeistrad jag än är i mitt skrivande och läsande och hur gärna jag än segar vid Facebook så är det ändå en distraktion ifrån det viktigaste av allt. För livet är nu och här… med dem man har kär.
Lyckan är det som bor i nuet
när vi tar oss tid att känna det.
Sanna Ehdin