Artiklar med etiketten ‘self love’
WORKSHOP SELFLOVE
Workshop Selflove
Välkommen till en workshop i selflove – vi kommer att möta oss själva på ett djupare plan och se vad som hindrar oss i vår kärlek till oss själva. Är det så att vi är rädda för vårt eget ljus och livskraft eller är vi rädda för vad andra ska tycka om oss. Vi frågar också oss själva vad längtar vi efter och vad vi har för behov och finner stryka och mod att ge oss själva det vi behöver.
Jag berättar om min resa till större självkärlek och acceptansen till min egen kropp. Hur jag förenar kropp, själ och sinne för att förverkliga det jag drömmer om och vara den jag vill vara. Till min hjälp att stödja dig så använder jag coaching, NLP, mindfulness och meditation.
Söndag 22 april kl 17.00-20.00
Kulturhuset Svanen, Hesseliusgata, Borlänge.
Kostnad 450 kr, fika ingår.
Betalas senast 10 dagar efter anmälan, via swish eller faktura.
Anmälan; mail@savitanorgren.se
Sista anmälningsdag 15 april
Anmälan är bindande, platsen kan dock överlåtas till annan deltagare.
Medtag mjuka och sköna kläder, filt och yogamatta (till meditation), anteckningsbok och penna.
Ljus & kärlek
Savita
Det handlade aldrig om mat
Det handlade aldrig om mat, eller socker, eller kolhydrater. Det handlade inte om vad jag stoppade i mig – utan varför. Mitt begär tycktes handla om gosaker, men när jag började lyssna på kroppen så lärde jag mig vad den egentligen törstade och hade begär efter.
Min kropp kände sig svulten efter mening, mål och framgång. Den längtade så otroligt efter driv och engagemang. Den var otillfredställd på flera plan men den mest påträngde känslan var avsaknaden av driv. Hemmalivet med barnen och att tassa runt i yogasalen är de mest vackra delarna i mitt liv – men de tillfredsställer inte mig till fullo. Jag har också ett behov av något mer. Mer fart. Mer riktning. Mer karriär. Av den enkla anledningen att jag älskar den delen i mig – my business woman – och hon var svältfödd sedan år tillbaka.
Det handlar sällan om mat. Kroppen uttrycker ett behov och det kan vara behov av återhämtning, sömn, skratt, intimitet, trygghet, skydd … eller som för mig ett behov av driv. Vad längtar din kropp efter? Vad är hennes begär och behov? Och hur kan du ge henne det hon längtar efter?
Perfekta kroppen
Vet inte ens när jag började mitt missnöje mot kroppen. Minns en tid ville gå ner 3 kg för att ”må bra”, sedan 5 kg för att ”trivas i min bikini”, och sedan 7 kg … alltid en strävan mot en siffra på vågen eller storlek på kläderna. För vad? Vad var det jag skulle göra sedan då jag uppnått resultatet?
Jo, då skulle jag bada med barnen om sommaren, då skulle jag köpa mig en snygg bikini, eller de där snygga jeansen, då skulle jag gå på sommarfest, strosa på festival … då skulle jag vara glad och njuta av mitt liv.
Så alltså inte nog med missnöjet till vikten, jag beskyllde även kroppen för att beröva mig glädjen och livet. Jag höll den skyldig till att livets dagar föll mig ur händerna en efter en.
Någon skrev en kommentar till mig att övervikt alltid är en fiende för att den belastar organen, och med friska organ så lever vi längre (typ) – men problemet var inte min livslängd, problemet var alla dagar jag inte levt. Alla dagar jag vaknar i fortsatt väntan på livet. Problemet var aldrig kroppen, problemet var min syn på min kropp. Problemet var att jag inte förstod att livsglädjen finns inom mig och har ingenting med kroppens utseende att göra.
Låt inga fler dagar eller somrar passera i väntan på den perfekta kroppen, den dagen kommer aldrig, för det första för att ingen kropp är perfekt och för det andra för att du redan är fullkomlig som du är.
Self love
Jag har svårt att finna ut betydelsen i att älska mig själv, ordet älska känns så stort, diffust och ogreppbart på nått vis. Jag förstår att jag ska älska mig själv men det lär mig inte hur. Jag vill alltid veta – hur.
Så såg jag ett klipp i morse på youtube med Mimi Ikonn och då ramlade liksom poletten hela vägen ner. Jag kommer inte hela vägen till att älska mig själv för att jag fortfarande dömer mig själv. Daaa, det var som ett halleluja-moment!
Så jag tänker att okey, jag letar efter dömandet först. Ser jag mitt dömande och min självkritik så vet jag vart jag ska lägga in dosen med acceptans, för acceptans är nämligen vägen till självkärleken.
Vad är det jag inte accepterar med mig själv?
När dömer jag mig själv?
Vad dömer jag mig själv för?
Jag kan se att jag (fortfarande) dömer mitt utseende och min vikt. Jag dömer mig själv när jag är lättretlig eller tappar humöret. Jag dömer mig själv som lat och obeslutsam. Jag dömer till och med mig själv för att jag inte orkar allt jag vill. Jag dömer ibland mina tankar och mina beslut.
Det finns som sagt mycket utrymme för kärlek här. Svepa över mig själv med acceptans, förståelse och tillåtelse till att vara som jag är. Vara den jag är.
Att älska sig själv är att acceptera sig själv. Acceptera både det ljusa och det mörka, det höga och låga, det bubbliga och det sega. För inget är rätt eller fel. Och ingen är perfekt. Alla sidor finns inom oss alla. Och min förmåga att älska mig själv avgörs i min förmåga att acceptera mig själv. Och hur kommer jag till acceptans – jag slutar döma.
Min kropp
Jag vill lära mig släppa taget och inte bara till vardagen och livet i stort och smått utan även släppa taget till min kropp. I den mening att jag länge försökt utöva kontroll över den. Jag vill verkligen låta den leva i frid. Några kilon hit eller dit spelar ingen roll. Det är hur jag ser på den, hur jag dömer och granskar som förminskar dess värde, inte vågen.
Jag vill leva fridfullt och skönt. Ha ett bra liv, där jag trivs med de mina, det jag arbetar med, den jag är och med min boning – kroppen. Ett liv där jag slappnar av och förmår njuta av det livet ger men också slappnar av och njuter i kroppen.
Min kropp är magisk, den är ett skimrande energifält och när jag stillar mig så känner jag hur det glittrar in i minsta cell. Helt fantastisk är den! Och den är självgående och självläkande. Den är klok och vis. Den visar mig mina behov. Och den vill mig alltid väl.
Så sorgligt att jag sett den som en fiende och inte förstått att den är min bästa vän.
Trust
I don’t fully trust life. I am holding myself, my body and life itself under my supervision and control. Of course I can’t control life, but I believe I can and that control is within my body. My body is my shelter of outer danger.
The truth is that my lack of trust makes me scared, and my body becomes my prison. When I fully trust life I release myself and my body – and my body becomes a celebrating temple. Temple of life.