Artiklar med etiketten ‘själar’
Jag är eterisk
Livet är vibrationer. Jag kan känna mig eterisk, pulserande och som sockerdricka efter ett yogapass och under meditation men idag har jag känt det hela eftermiddagen och kvällen. Det känns fantastiskt att uppleva min själs energi även mitt i det vardagliga mammalivet.
Har ingen aning om hur jag hamnat i tillståndet så här off-the-mat men här är det och jag njuter så länge det varar. Så länge det behagar stanna kvar.
Har tänkt mycket i vibrationer och energi den sista tiden. Men det är en sak att tänka det och förstå det intellektuellt och en annan att uppleva det … och att uppleva det längre stunder – det är nåd.
Vi är eteriska. Vi är ljus. Vi är evig livsenergi. Själar. Först behöver vi tro det, sen förstå det. Och så småningom bara veta det. Men att uppleva det – det är den största gåvan. Den upplevelsen skingrar all rädsla, all oro och fyller hela ens kropp och sinne med frid och välbehag.
Livets mening
Meningen med livet
Vad vore det för mening med att leva om vi inte njuter av det – L I V E T. Jag glömmer förhoppningsvis aldrig insikten som integrerades i mig under en vistelse i Indien. Bara så där efter dagar i meditation och närvaro så visste jag: vi är här för att njuta.
Vi är spirituella väsen (själar) som har valt att leva i dessa fysiska kroppar av den enkla anledningen att som mänskliga kroppar har vi förmågan att smaka, dofta, känna, tänka, se och höra. Som människor kan vi omfamna våra barn, utforska världen, skratta så magen krampar. Vi kan också uppleva kärleken genom sorgen och smaka saltet av våra tårar. Vi äter, sjunger, springer, badar, dansar. Vi upplever spänning och frid. Och vi gör det tillsammans. Tillsammans är vi här för att njuta av att vara människor. Tillsammans. Både med varandra, djuren och naturen.
Jag har ännu inte lyckats lista ut varför jag försöker hålla så hårt i tömmarna på livets hjul. Vad är det jag fruktar? När allt är givet till mig och allt är omhändertaget, från första andetag till det sista. Hur kommer det sig att jag tror att jag måste prestera något innan det är min tur att L E V A och N J U T A med er andra.
Något är jag rädd för som gör att jag så krampaktigt vill ha kontrollen. Jag vill ha både garantier och försäkringar tecknade innan jag vågar tassa ut på den oupptäckta stigen. Livets stig som ligger öppen och välkomnande av frukter som jag som människa har kommit för att ta del av. Äta av. Njuta av.
Livet är nu, det är här. Det är för mig. Hur jag lever det är mitt val, jag kan leva som att allting är ett mirakel eller inga mirakler existerar. Det är upp till mig. Och om jag verkligen vill se att livet är ett mirakel så behöver jag inse att det miraklet även inkluderar mig.
lev-ande
Tar hand om mig efter bästa förmåga, vet att den kan bli bättre… min omsorg om mig själv. Men jag tränar (observera; inte försöker, vilket jag tycker är att lågsatsningsord, utan tränar). Känner ett stort behov att vila och återhämtning, mindre aktiviteter. Mera stanna upp, skala av… vara kvar. Men som vännen sa till mig; glöm inte att ha roligt också. Det förväntar jag mig att få imorgon, skoj och skratt, då jag och några kära soulsystrar åker på mystrip till Siljan och äter vår lunch på Masesgården. Och ”några fingrar i sjön”, är utlovat till den mest badglada av oss. Livet är här, det är nu.
Återupptar vilan i kroppen också, idag är en 5:2 dag, en dag då kroppen ges återhämtning och näring. Morgonens smoothie var gjord på ananas, bladspenat, banan, spirulina och en zipp kollodialt silver. En boost för kropp och själ.
Har tänkt mycket på Amanda Jensen sedan Så mycket bättre i lördags. Och citatet att känna är att leva, har hängt kvar. Att de undanträngda känslorna som vi befarar mest, sorg, ilska, ensamhet… kanske dem vi är här för att uppleva, precis som med alla andra känslor gör dem oss just levande. Jag tror verkligen att vi som själar (andar) är här i våra människokroppar för att just uppleva livet som människa, med alla våra sinnen och alla våra känslor… känna oss lev-ande.
Alla lika
Ingen människa (eller djur och natur heller för den delen) är andligare än någon annan. Vi är alla andliga – spirituella väsen. Gudomliga själar, i skapelsen. Var och en av oss speciellt utformad för just det här (jorde)livet. Några formas till att inte alls intressera sig för andlighet och vissa ägnar sitt liv åt det – men ändå är alla lika andliga. Busschaufför, förskolelärare, kirurg, psykolog, gruvarbetare, djurskötare, kapten, städare, präst, arbetslös eller sjukskriven, gammal eller ung – andligheten finns inom oss alla, det är själva livet i oss och har inget att göra med vad vi gör eller hur vi väljer att leva. Det kan aldrig tas ifrån oss. Andliga (eller själar) är det vi är.
Vissa studerar mer och får en större förståelse och kunskap om just andelivet – det eviga. Och söker kanske mer aktivt den närvaron i form av bön och meditation och upplever på så vis större medvetenhet – men oavsett hur stor eller liten medvetenhet om just andlighet så är vi alla lika andliga. När det kommer till vår sanna natur, den som gav oss (jorde)livet och den som följer oss efter döden, så är vi alla ett.
Känn Dig aldrig någonsin underlägsen när det gäller andlighet – Du är andlig, det är Din sanna natur oavsett om Du väljer att upptäcka det nu eller efter det här (jorde)livet – Du är en evig själ som just nu upplever jordelivet i en mänsklig kropp.