Artiklar med etiketten ‘skam’
Nedlåtande kommentarer
Så många gånger jag låtit någon annan kommentera min kropp eller än värre låtit orden definiera mig. Tex hockeypappan som sa att jag var mullig eller kollegan som efter en semester sa att jag lagt på mig.
På en sekund förlorade jag min kraft, skrattade nervöst, böjde ner nacken och fylldes av skam. Skammen har byggts på både av andras kommentarer och blickar och mina egna negativa tankar.
Jag har tänkt att om (eller när) det händer igen att någon kommenterar min kropp nedlåtande så ska jag finna mig snabbt och säga: Kommenterade du just min kropp? Vem har gett dig rätten att göra det? Hur skulle det kännas om jag sa något nedlåtande om ditt utseende? Min kropp är min och jag ger ingen rätt att tala illa om den.
Och en påminnelse till dig som läser; Det är inget fel på din kropp. Tvärtom är den helt makalöst fantastisk och underbar. Och utseendet på den ska ingen döma, varken du själv eller någon annan. Din kropp är perfekt som den är. Och kom ihåg att du är vacker!
Skam
Jag tog hjälp via mina FB-vänner att söka motsatsordet till skam. De gav mig jättefina ord som stolt, fri, självuppfyllelse, frigjord, mod, oberörd, ovillkorlig självkärlek mfl.
Och en skrev att hennes skam fängslar henne så hon skulle vara friare utan den. Och det kan jag känna igen mig i att jag blir fängslad av min skam. Och som en vän sagt mig, att jag låtit andra definiera mig och på så vis gett andra makt. Och alltså gett bort min egen makt (= kraft) över mig själv.
Jag märker att min skam får mig att dölja mig, dra mig undan, tvivla, tveka och gör mig orkeslös. Så motsatsen till det blir för mig att jag tillåter mig att vara energifylld, få synas och ta plats, vara beslutsam och trygg. Jag vänder det till en affirmation som klingar sant i mig och ger mig energi.
Jag älskar att vara kraftfull och att synas.
Det är en härlig känsla att få definiera sig själv. Ingen annan äger rätten till det, bara vi själva. Och det är ännu härligare att våga bejaka den där innersta längtan – som för mig är att leva och verka i min kraft och att lysa och synas. I love it!
Kanske just vägen ur skammen är att upprätta sig själv. För någonstans på vägen så har vi som bär skam förlorat den makten. När vi bär skam så har vi inte mod att vara dom vi är, och det dränerar vår energi. Så vår uppgift är att återta rätten att definiera oss själva.
Välbefinnande
Jag fastnar ofta i tankar om vad ska jag göra med mitt liv, vad ska jag bli när jag blir stor, vad ska jag fokusera på … ofta söker jag svar i något yttre som ska skapas och manifesteras.
Men när jag istället riktar fokus på hur jag vill må så händer det nått. Och när jag går djupare i mina intentioner så hamnar jag ofta (kanske alltid) i svaret att jag vill må bra, jag vill känna frid och glädje. Jag vill ”feel good about myself and my life”. Så enkelt är det. Jag vill uppnå ett välbefinnande oavsett om jag äter choklad, dricker espresso, ser solnedgången, rullar ut yogamattan, köper mig en klänning. Det är välbefinnandet jag vill åt.
Och kanske är det just det där välbefinnandet som är så skam och skuldbelagt att eftersträva, vi nordbor blir ju lättare accepterade om vi kämpar oss fram i livet än när vi njuter.
Jag söker mer välbefinnande i mitt liv. Och större förmåga att känna välbefinnande. Jag tror det är de dagar vi njuter av livet som betyder mest när dagarna går mot sitt slut. Och med medvetenhet om att det är det jag söker, så blir det lättare att ta ut riktningen – fråga mig vad som skänker mig välbefinnande istället för att fråga mig vad jag ska bli när jag blir stor.
Olika skam
Kanske är det så att det finns olika sorters skam, iallafall känns det så för mig att skammen verkar på flera fronter. Nu när jag lär mig att älska mig själv och min kropp så upptäcker jag detta om min skam.
Kroppsskam
Jag har burit skam över hur min kropp ser ut, inte bara relaterat till vikt utan det kan vara allt möjligt genom åren hår, ben, mage … vad som. Beror liksom på vilket humör jag vaknat på och vilka trender som råder. Ofta hittat något som önskas förbättras.
Det är där det största skiftet skett den här sommaren, nu är den skammen så gott som bortblåst och jag känner mig fin. Och finner glädje i att smycka mig själv med vackra kläder igen. Jag känner mig verkligen kroppsbelåten utan att ha behövt ändrat ett uns av hur min kropp ser ut.
Matskam
Lite svårare har det varit med skammen kring det jag äter. Och att viss mat tycks fri från skam och annan verkar fullproppad med skam. Äta rätt-äta fel. Där är jag inte hemma än, tankarna gnager fortfarande om vad som är okey och inte. Jag hör rätt-och-fel-tankarna … men jag äter ändå det jag vill och när jag vill. Och det känns som en öppning, en frihet.
Det bästa dock är att jag inte bär lika mycket rädsla för kosten. Men skammen den dröjer sig kvar. Och jag tänker att mina blogginlägg inte ska handla om vad som är nyttigt (eller onyttigt) att äta. För jag vill inte spä på skammen mer och jag tror inte min lösning ligger i kosten – när jag lär mig älska mig själv.
Personlighetsskam
Troligtvis den mest inpräntade skammen jag bär, den som säger mig att jag är fel. Jag är dålig. Jag är för mycket si, för lite så … jag vill skriva om allt min skam säger mig att jag gör fel. Är fel. Men till och med orden om mig själv ger mig skam. Fast jag vet att de inte är sanna, de är bara gamla hjärnspöken som råkat gömma sig kvar.
Skammen över mig själv och min personlighet den vill jag verkligen läka. Och jag tror att den läkningen är nyckeln till min självkärlek. Och jag vill kunna känna som jag känner till kroppen, att jag känner mig belåten i min personlighet – utan att ändrat ett uns av mig själv och den jag är.
Ingen skam
Nu när sommaren lider mot sitt slut så ser jag tillbaka på hur mycket som förändrats för mig i förhållande till min kropp. Det är första gången på väldigt länge som jag inte burit skam över kroppen. Jag njuter av den, både i bikini och shorts. Shorts som jag endast haft på mig vid ett fåtal tillfällen i mitt vuxna liv eftersom jag tyckt att mina ben är så kraftiga. Nu älskar jag att gå i shorts, och jag känner mig så snygg.
I dag var vi till affären och när jag skulle betala så strök Izabelle ömt över min mage och sa, det ser ut som du har en bebis i magen mamma. Min reflex var att gå in i skam och känslan av att vara tjock, men jag sjönk aldrig ner där. Jag stannade mycket högre upp, på en ljusare plats där jag kunde känna kärlek till hennes ord och kärlek till min putande mage.
Jag har till och med glömt bort att boosta mig själv med mitt mantra – belåtenhet – i några dagar men ändå så behåller jag en känslan av att tycka om kroppen. Och jag vet att när jag använder mantrat så höjer jag frekvensen och belåtenhet förstärks till snygg, till sexig.
Du behöver inte forma kroppen på ett visst sätt, förändra, förminska, förstärka … för att tycka om dig själv. Du är vacker och strålande som du är, just nu. Och vet du vad, det har du alltid varit!
Skam kring mat
Jag märker hur skammen över hur min kropp ser ut blir mindre och mindre. Trots att jag väger mer än jag någonsin gjort innan så känner jag mig belåten, fridfull och snygg i min kropp. Det är en sån härlig känsla att tycka om kroppen! Jag har som mål att komma till att jag fullkomligt älskar den och faktiskt blir förälskad i den, jag börjar känna dom vibbarna till mig själv. Wow, tänk att få bli kär i sig själv!
Däremot har jag svårare att släppa tankar om skam och skuld när jag äter. Nu äter jag när jag vill äta och vad jag vill äta, men ändå så ligger skulden där och lurar. Tankar om att jag borde hålla igen, skärpa mig. Tankar som vill locka mig in i någon diet och kontroll. Egot vill verkligen ta kontroll över maten märker jag.
Jag låter mig inte lockas dit, jag vill inte in i någon matfålla (borde stå fälla) igen, jag vill vara fri. Men som sagt tankarna – de fortsätter jag mig.
Har inte kommit till någon lösning där än, men vet att den kommer ges mig. Känner mig gudomligt vägledd och omhändertagen i min ”älska mig själv-resa” så jag förstår att även skuld och skam kring mat kommer försvinna. För när vi älskar oss själva fullt ut så känner vi ingen skam eller skuld över våra kroppar, hur de ser ut eller det faktum att vi äter. När vi älskar oss själva så gör vi det villkorslöst, utan förpliktelser. Jag behöver inte vara på ett visst sätt, ha en viss vikt eller storlek för att älska mig själv – kärlek är kärlek. Den är villkorslös. Punkt.
Skuld och skam
Matad med skuld och skam.
Oj, vad jag matat mig själv med skuld och skam när jag ätit. Sällan har jag njutit till fullo, oftast strösslat måltiden med känslan av skuld. Att svälja ner skuld och skam, måltid efter måltid, dag efter dag, det bara måste vara förgiftande för kroppen. Undrar om inte det ger kroppen mer att processa negativa tankar än den mat man just ätit.
Att träna mig i att tycka om kroppen är en sak. Men att träna mig att acceptera det jag äter är en annan. Jag förstår allt om hälsa, att socker orsakar fetma och transfetter är cancerframkallande men jag vill inte gå in där nå mer, i äta-rätt/äta-fel-fällan. Det är precis den som ger mig skuld och skam.
Där jag är nu i min ”vara belåten över mig själv-resa” så handlar det om tillåtelse. Tillåta min kropp att se ut som den gör, tillåta mig själv vara som jag är, tillåta mig att känna mig belåten, tillåta mig att känna mig snygg, tillåta mig att äta det jag äter. Tillåta mig att bara va, helt enkelt.
Jag har nog alltid fängslat in mig själv med skuld och skam i många av livets avseenden, det är så härligt nu att glänta på den dörren och se friheten på andra sidan, friheten i att vara som jag är. Vara jag.
Självkärlek
Tänk vad vi kan skapa utifrån självkärlek. Eftersom allt är energi, ljus, vibrationer så antar jag att kärlek har den högsta vibrationen. Och om jag då går runt många år med låg vibration, dvs förakt, skam, dömande mot själv och min kropp så skapar jag utifrån den frekvensen. Universum (och/eller Gud) svarar an med den ton jag sänder ut.
Medans när jag känner frid, kärlek, acceptans, belåtenhet, stolthet, värde, glädje över mig själv och min kropp så öppnar jag upp för en helt annan attraktion. Tänk vad jag kan skapa utifrån självkärlek?! Wow!
Ikväll ska jag meditera och känna på vibrationen som är kommen ur min belåtenhet. Och se vad mer som finns att upptäcka där.
Kosttankar
Jag har ju länge fokuserat mina tankar på kost, tankar som att frukt ger övervikt, socker är cancerframkallande, kött är en miljöbov, kokosfett är bra, pasta och ris göder sockerberoende med mera (med mera!). Tankar som mässar fördömanden om vikt, hälsa, miljö, tankar som far hit och dit och ofta motsäger varandra. Så himla tröttsamt (och ohälsosamt) att dras in i det tankesurret, som dessutom eskalerar ju mer jag tänker på det.
Nu har belåtenheten tagit över, så när en ”ätarättochfel-tanke” vill tränga sig fram, så påminner jag mig bara om att mitt huvudfokus är att vara belåten över hur min kropp ser ut och att njuta av kroppen (och livet). Och det är så himla nice att vara i den känslan. Och när jag är i belåtenhet och njutning så blir inte kosten så noga. Det känns liksom mindre viktigt och förut så upptog det så himla mycket plats. Nu är jag mer chill. Äter det jag vill äta, när jag vill äta. Punkt.
Såklart vill jag äta hälsosamt men det är inte mitt fokus just nu. Jag inser att det gift jag stoppat i mig kommit från dömande, jämförande, skuld, skam, dåligt samvete. Och att dessa tankar om mig själv, mina val, det jag äter och hur jag lever är min största hälsobov. Nu fyller jag mig själv med hälsa och energi genom att tänka att jag är belåten och jag njuter.
How you doin
Jag tror faktiskt jag får ett andligt uppvaknade …typ, med tanke på synen på min kropp. All denna energi jag slösat på tankar om vad jag får äta, vad som är hälsosamt eller inte, dieter och kokböcker hit och dit. Så tröttsamt. Det var när en vän sa en dag, men sluta fokusera på maten, fokusera på att känna dig vacker istället, det är ju ändå det du vill egentligen.
Det var efter det det skiftade, poff tjoff, så hade tankarna ändrats. De försöker rulla in i samma hjulspår igen men det är som att hjulspåren är borta. Jag trillar inte ditt i ”äta-rätt-tänket” nå mer. Jag äter det jag vill när kroppen vill äta, och det är så fantastiskt ljuvligt.
Jag har nog alltid ätit när jag vill och när kroppen vill äta förut med, men tyvärr toppat det med skam och skuld. Nu äter jag med frid och det är sådan magisk känsla. Wow, you should try it!
Jag har frid när jag äter, jag känner ”how you doin” när jag ser mig i spegeln … jag är så innerligt tacksam.
Ps Love your size