Artiklar med etiketten ‘Skrivande’
Frekvens
Allt handlar om energi och det jag upplever så starkt just nu är energin och känslan i belåtenhet och frid. Och som jag skrivit om tidigare så har jag upplevt det förut b la under mina vistelser i Indien, men nu så är jag i den frekvensen mest hela tiden och om jag brusar ut så har oerhört lätt att tona in mig igen. Det är som en radiokanal och det verkar som jag funnit den exakta inställningen.
Mitt starka coachingsinne vill ju gärna planera och strukturera, vill veta vart jag ska och hur det ska gå till. Vill veta vad det ska bli av mig när jag blir stor. Men här i den här frekvensen så känns det sekundärt, jag tror faktist att om jag bara stannar i den här energin så kommer livet mig till mötes. Här är jag i stark kontakt med min själ och den attrahera automatiskt in det jag behöver till mig och mitt liv. Och även om jag skulle ha fel med den där attraktionsdelen så spelar det igen roll för när jag i kontakt med min själ så mår jag prima, och känner mig tillfreds med mig själv och mitt liv. Vad mer kan jag önska än att njuta av det liv jag har.
Identify your soul, not your role.
Ram Dass
Inget jag planerat
Det går tider då jag planerar och strukturerar, försöker få nån sorts kontroll som jag skrivit om tidigare. Jag vill veta vägval, yrken, boplatser, framtidsutsikter … jag vill veta!
Men när jag ser tillbaka så är det många gånger det bästa i mitt liv bara givits till mig, helt utan min vetskap. Ta mitt skrivande till exempel, det var inget, absolut inget jag varken förutsåg eller drömde om, men så en dag (för ca 15 år sedan) bad min dåvarande chef (och nuvarande bästa vän) mig att skriva ledarorden till vårt Kupolen Magasin då jag jobbade som centrumledare på Kuplen. Det var genom att skriva dessa ledarsidor varje månad som jag upptäckte att jag kunde skriva, att jag hade gåvan och ordet, och att människor uppskattade det jag skrev. Nu fullkomligt älskar jag mitt skrivande, jag känner mig passionerad och förälskad i att skriva.
Med yogan samma sak, jag såg den knappt komma, det var inget jag sökte eller så utan mer en ”grej” till att börja med. En grej att prova på. Och nu 14 år senare är jag så hemma och trygg i yogan. Och jag är den tacksam, den ger mig så fina gåvor och sidovinster. Men som sagt, inget jag planerade eller strävade efter att bli yogalärare.
Nu känner jag nått liknande med mina texter att älska och njuta av kroppen och oss själva. Jag vet inte hur det hände, men någonting stort är satt i rullning och jag försöker göra mitt bästa att ta emot text, efter text som kommer till mig dagligen. Det bara flödar. Jag känner mig så hemma i mig själv när jag förmedlar detta, det känns som en gåva och en kallelse. Och jag ser med förtjusning på dess fortsatta resa.
Det jag vill påminna mig själv om och inspirera till genom detta inlägg är att släppa taget och ta emot vad livet bjuder på. Det kanske är (som jag tror) en gudomlig plan med allting – som vet precis vad vi både behöver och får mest glädje. Låt oss alla få förmågan att ta emot det livet vill ge oss.
Min tro
Min tro … där mår jag bäst. När jag vilar i min tro på Gud så översköljs jag genast av en känsla av tillit, tillit till att allt är som det ska, att jag är omhändertagen, vägledd och älskad. Något större, mycket större, vakar över mig och vill mitt allra bästa.
För mig är Gud en kärleksfull skapare av liv, skapare av allt. Som en högre intelligens. En kärleksfull intelligens som vi alla kan förnimma, söka kontakt med och uppleva. Som finns utanför oss men likväl inom oss.
Jag tror vi alla är gudomliga, att det är vår sanna essens. Yoga, meditation, skrivande, bön är bra sätt för mig att uppleva känslan av det gudomliga, både inom och utanför mig själv.
Jag mår bra av att vara i kontakt med det gudomliga, det får mig att slappna av, och höjer min förmåga att faktiskt njuta av livet. Och till syvende och sist tror jag det är det vi är här för att göra – njuta av våra liv. Njuta av att vara levANDE.
Big picture
Don’t ask what to be and do in the world. It´s to big picture for you to see.
Simply ask, what is the moment asking for? What if life asking of you right now? What is your heart longing for … in this moment?
That is all you need in this present moment – to know what is asking for. Now. Not in the big run.
The big picture is coming together, bit by bit, moment by moment. Right now is all you have and all you need to see.
Savita
What is the moment asking for?
Hade svårt att sova i natt, låg vaken tills efter 02.00 och vaknade sedan igen strax efter 05.00. Så istället för att banna fullmånen så tänkte jag att jag nog blivit rejält påfylld med månenergi. Och trots den ringa sömnen så var jag pigg när jag vaknade. What is the moment asking for? Vaken och utvilad som jag var, så begav jag mig iväg på en väldigt uppiggande (-13 grader) morgonpromenad.
Efter att barnen begett sig till skola och dagis så tänkte jag åka till Ica och handla, men på väg hem från dagis så kände jag hur skrivandet pockade på, inspirationen flödade och meningar kom till mig … så istället för att handla så skyndade jag mig hem och skrev på mitt manus. Fångade det kreativa flödet.
Har en tid på vårdcentralen senare idag, och läste i tidningen imorse (ja, vi är oldfashion och har fortfarande morgontidning!) att blodcentralerna har brist på blod inför julhelgen. Och jag är gammal blodgivare men under mina år som vegetarian så fick jag inte ge. Men jag har ju inte varit vegetarian på ett tag (läs: några år) nu, och har länge tänkt att jag borde anmäla mig till blodgivning igen… så kom den dagen att ta tag i det.
Jag älskar när jag lever i frågan; what is the moment asking for, för det får mig öppen och ödmjuk inför livet. Det känns så lätt och rätt. Jag släpper min egenkomponerade tidskalender och är lyhörd inför vad livet och stunden efterfrågar. Jag känner mig alive!
Stressmånad
Jag kände att jag ville skriva ett inlägg om stressen kring julen, eftersom jag vet att ni är många som upplever den och jag har gjort detsamma. Jag minns hur det var för ett antal år sedan, då stressen bet tag i hela mig, inte bara kring julen men runt hela livspusslet. Jag levde för att prestera och vara duktig, jagade den där sinnesron och friden som infann sig när allt tycktes vara komplett och klart. Du vet när jobbveckan är över, räkningarna betalda, huset städat, julklapparna inslagna, barnen lagda för natten, disken och tvätten ren och på sina rätta ställen, ljusen tända – den känslan den ville jag känna.
All den där ”perfekt jakten” höll nästan på att ta kål på mig, jag brände ljuset i båda ändarna som min pappa sa. Och jag behövde ett högt wakeup-call innan jag bestämde mig för att ändra min livsstil. Och för mig började det just så, med att jag bestämde mig och gjorde ett val att leva annorlunda än det liv jag vant mig vid.
Det valet har jag fått gjort om, om och om igen, jag gjorde det senast för några dagar sedan. När jag står inför ett beslut eller aktivitet så frågar jag mig om vad mitt behov är. Tex inför nått så vardagligt som att städa ur skafferiet, så frågar jag mig om det verkligen är ett behov som jag har (är det sant att skafferiet verkligen verkligen behöver städas ur just nu) eller har jag andra behov. Lika så inför en middagsinbjudan eller event, frågar jag mig: Vad är mitt behov? Ibland är behovet att komma iväg, träffa andra och socialisera mig, andra gånger är behovet att vara hemma med min familj istället.
Det är när jag bara säger ja och kastar mig ut genom dörren för att ta emot allt som livet erbjuder mig som jag förlorar mig själv i stressen igen. Livets tempo och utbud är helt enkelt för stort för en människa.
Att värna om mina behov är att välja dem jag vill umgås med, välja mina aktiviteter både utanför hemmet och i det – välja vad jag vill göra med min tid helt enkelt. Det tog mig många år innan jag insåg att jag inte behövde stryka barnens kläder till exempel och att huset inte alls behövde städas varje fredag. Nu har jag insett att julen kan vara precis så fridfull som jag vill att den ska vara trots att skafferiet inte är rensat, att sillen är bortglömd på julbordet och att tvätten ligger i torktumlaren.
Friden har aldrig varit i perfektionen som jag trott, jag eller livet mitt behöver inte vara perfekt för att vara fridfullt. Och när jag insåg att det var friden jag behövde och sökte, så kunde jag släppa taget om perfektionen och njuta av friden som alltid fanns där inom mig.
Gå ur rädslan
Rädslan… okey, känn den och följ den i din tanke. Låt sinnet måla upp det värsta scenariot. Det värsta scenariot!!! Känn vad den bilden som sinnet målat upp gör med din kropp, dina känslor och dina handlingar. Känner du dig fastfrusen, paralyserad, isolerad? Vad händer med andningen?
Upplev vad rädslan gör med dig och ditt mående. Gagnar den dig? Gagnar den dem du har i din närhet? Kommer du till din fulla rätt när du är fullproppad med rädsla?
Så, scenariot du just nu målat upp – släpp det. Blunda och tag några långa andetag och återgå till verkligheten. Öppna dina ögon, se dig omkring. Se gärna ut genom fönstret om du är inne. Se på naturen och djuren, fåglar, katt, hund, flugor, fjärilar, rådjur… är rädslan där i natur och djur? Eller är det så att rädslan bara lever i människan sinne.
Det är klart det finns verkliga stunder då vi behöver rädslan, då den hjälper oss. Men när sinnet om och om igen målar upp skräckscenarion av att ”vargen kommer” så tillför den oss inget gott.
Jag tror att vi mår som bäst när vi återtar förmågan att vara mer som naturen och djuren. Naturen för ingen kamp mot livet, djuren räds inte morgondagen, både natur och djur lever i tillit och i stunden. Alltså lever i tillit till det som är.
När jag som människa är i rädsla mår jag inte bra och jag gör inte gott. Jag kan tillföra mitt eget liv och er andra mycket mer värde, värme och kärlek när jag går ur rädslan och in ett högre tillstånd av medvetenhet. Och det är inte svårt, det handlar om mitt val av inställning.
A miracle
is a shift in perception from fear to love.
A course in miracles
Rädsla är energi
Jag ser rädslan som energi, som när den får verka fritt med sin drivkraft orsakar oro, sorg, ångest, frustration och än mer rädsla. Den låser och blockerar. Känn bara vad den gör den när få inträde i din egen kropp och hur det då påverkar ditt liv. Rädsla kan förgöra.
Men eftersom den är laddad med oerhörd energi kan den också användas, användas till kärleksfulla ändamål. Användas till gott. Jag kan acceptera min rädsla, se vad den är – energi – och använda till gagn för världen.
Så länge jag ser rädsla och ilska i andra och i världen så väljer jag att göda just det med energi. Mitt fokus riktar denna energi. Och jag behöver göra mig medveten om jag vill ge min energi till att skapa mer oro i världen eller om jag ska använda min energi till att påverka världen så att den blir en bättre plats.
Och vart och hur kan jag påverka?
Jag behöver bara se mig omkring, se människorna jag möter och se vardagen jag lever i med värme, omtanke och medmänsklighet.
Att säga att andra ska göra världen till en bättre plats är att friskriva mig från ansvar. Jag och du kan också göra världen inte bara lite vackrare, utan mycket vackrare, genom att fokusera och välja att se det goda i människor och livet. Tänka gott, leva gott, göra gott. Det börjar och slutar inte där på andra sidan Atlanten – det börjar med mig.
Kärlek eller rädsla?
Det sägs att det bara finns två grundtillstånd, kärlek eller rädsla. Och att jag inför varje händelse, situation och möte agerar utifrån en av dessa. Oftast sker det automatiskt och jag inser inte att det handlar om hur jag agerar, med kärlek eller rädsla, än mindre att jag faktiskt (även om det sker omedvetet) väljer min reaktion eller syn på det jag ställs inför. Inför allt i livet väljer jag (medvetet eller omedvetet) att agera (eller inte agera, vilket också är ett val) med kärlek eller rädsla.
Jag tycker att det är svårt att greppa just orden kärlek och rädsla, de blir oftast för stora för mig. Så jag har utvecklat ett för mig enklare sätt att bli medveten om min reaktion. Jag tänker frid och stress istället.
Frid är mitt sätt att veta om jag är i kontakt med kärlek. Frid, det vill säga ett lugn i kropp och sinne. Frid är också för mig acceptans. Jag accepterar det livet visar mig just nu, jag accepterar det jag står inför, människan framför mig, även mig själv. Jag accepterar och kommer till ro med det som sker. Det betyder inte alltid att det inte smärtar, tex sorgen efter mamma mötte jag efter en tid med frid. Det la sig ett lugn över mig, en acceptans att det var livets mening. Och jag lärde mig att sorg kan vara just fridfull.
Frid = kärlek, tillit, acceptans, avslappning, go with life.
Stress är mitt sätt att veta om jag är i kontakt med rädsla. Stress, kopplar jag samman med oro, skuld, dåligt samvete mm. En känsla av att jag, andra, tiden och livet är otillräcklig. Jag jagar upp mig över händelser, människor jag möter, och även mig själv. Något är inte gott nog i denna stund, jag känner att saker och människor behöver ändras för att jag ska komma till ro. Stress är motsatsen till frid. Och när jag är i stress så gör jag motstånd. Jag strider med livet och det som är. Till skillnaden från fridens acceptans.
Stress = rädsla, motstånd, kamp, spänning (som i spänd), oro, work against life.
Så åter till valet. Jag står alltså inför alla dessa val, dagligen möts jag av människor, besked, händelser, situationer, nyheter och för att inte tala om min egen spegelbild – och mitt ansvar blir då att vara medveten om hur jag väljer, väljer jag att möta livets skeenden med kärlek eller rädsla, med frid eller stress. Så vad är mitt val i dag, att möta livet med frid eller stress?
Livet är magi
Livet är så himla spännande, som ett pussel att lista ut och med ledtrådar att följa. Det är iallafall så det känns för mig, att det är magi över livet. Till exempel …
För några veckor sedan, natten inför kursen Oneness Phenomenon and the Gift, så kom Maya Angelou till mig i en dröm. Hon var så tydlig och berättade om en boktitel, och när jag vaknade visste jag inte om titeln var till mig och manusen jag skriver på eller om det var en redan skriven bok, så jag googlade och fann den – Miracle of love skriven av Ram Dass. Jag har nu kommit över ett exemplar via Bokbörsen och känner förväntning att läsa den.
I ett annat sammanhang ”fick jag till mig” ordet Grace och bestämde mig för att låna hem och läsa boken Graceful Living av Agneta Nyholm Winqvist. Efteråt delade jag ett citat ur boken tillsammans med en bild på mig och taggade henne på Facebook. Hon återkopplade och frågade om hon fick låna den bilden och en annan bild av mig till sin kommande bok. Jag och fotografen Pia Hed Aspell blev förstås ärade och sa ja. Mitt i allt detta så blev jag ju nyfiken på vad det var för bok hon höll på att slutföra och ville ha bilderna till. Hon berättade att boken heter Från mörker till ljus. Och där kom magin till mig, för jag minns så väl ett samtal från en vän för några år sedan då hon sa ”Jag har fått till mig din boktitel, den ska heta – Från mörker till ljus”. Och här är jag nu, förevigad med två av mina bilder i just en bok som heter Från mörker till ljus. Det är dock inte min bok, men ändå … så himla magiskt!
Vi är omgiven av magi och spännande budskap, vägledning och ledtrådar att ta till oss – hela livet är magi.