Artiklar med etiketten ‘Skrivande’
Själslig närvaro
Mitt skrivande pockar på, jag ställde mig frågorna som jag la ut på bloggen igår och på frågan vad jag skulle göra med mitt liv om jag visste att jag hade tre månader kvar att leva så insåg jag såklart att jag skulle vara så mycket som möjligt med min familj, kvalitetsumgås med barnen, hänga med Nogge på kvällarna och skriva som attan på nätterna, med ambitionen att efterlämna mig en bok som berättar om det jag så innerligt tror på att själen lever förevigt och det är alltså detsamma som att jag kommer leva förevigt, den boken skulle jag vilja efterlämna till barnen… och världen. Den boken vill jag skriva nu, den som handlar om den själsliga närvaron i livet, i synnerhet detta liv men även den själsliga närvaron efter detta.
Jag fångar stunderna när dom kommer, även om de är korta och få mitt i vardagslivet med tre barn. Kroppen och livspulsen har länge erbjudit annan skrivartid, nämligen senare kvällar och tidiga mornar. Min kvällströtthet har de senaste åren övergått till energi och morgonpiggheten visar sig än tidigare, framåt fyra och oftast vid fem är jag alltid pigg och alert, även om jag gärna latar mig och slumrar på. Känns som det är dags att trotsa såhärbordedetvaratankarna och istället fånga stunderna som ges – dom känns kreativa och lustfyllda måste jag medge.
Create it!
You will find meaning in life only if you create it.
It is not lying there somewhere behind the bushes,
so you can go and you search a little bit and find it.
It is not there like a rock that you will find.
It is a Poetry to be composed.
It is a Song to be sung,
it is a Dance to be Danced…
Osho
What is your calling?
Inför det nya året så kanske du som jag vill ställa dig några få men väl så viktiga frågor. Jag kände direkt mina svar, de bara poppade upp som sanningar, vissa obehagligt ärliga… men ack så välmenade.
Ex på frågor som Steven Pressfield och Oprah ställer är;
What is your calling?
What would you do if fear was not a factor?
What would you do if money was not a factor?
What would you do if you knew that you gonna die in three months?
You have to be aware of it…
Get up earlier and earlier and get stronger and stronger… in manifesting your dream.
Oprah
Jul, jul strålande jul
Julefriden ligger skön och jag känner mig belåten med dagen och förväntansfull för kommande.
Önskar er alla en strålande jul med mycket värme och omtanke.
Jul, jul, strålande jul,
glans över vita skogar,
himmelens kronor med gnistrande ljus,
glimmande bågar i alla Guds hus,
psalm som är sjungen från tid till tid,
eviga längtan till ljus och frid!
Jul, jul, strålande jul,
glans över vita skogar!
Kom, kom, signade jul!
Sänk dina vita vingar
över stridernas blod och larm,
över all suckan ur människobarm,
över de släkten som gå till ro,
över de ungas dagande bo!
Kom, kom, signade jul,
sänk dina vita vingar.
Tanke för julen
The art is not to love…
but to stay in the feeling (energy) of Love – no matter what happens!
Sanna Anandala Ehdin
Min närvaro
Jag känner mig lugn och förberedd inför julen. Inte alls så att kylskåpet är välfyllt med egeninlagd sill och hemgjord rödbetssallad, utan det är mer på ett själsligt plan. Jag känner att jag verkligen kommit långt i min andliga utveckling, jag är trygg med det som är. Jag har skalat av kraven på mig själv, ett efter ett. Good enough, känns som bra uttryck för hur jag ser på mig själv. Jag förstår att hur andra mår har inget med mig att göra, och att hur jag mår har bara med mig att göra, i synnerhet om jag mår dåligt av en fylld diskho, trafikstockning och gråregnig jul. Den smärttröskel jag förr brukade snubbla på kliver jag nu över med lätthet. Jag vet att det är för att jag med flitighet jobbat med mitt inre mående och att jag fördjupat mig i mig själv – det är det som nu visar resultat. Det ser inte alltid så självklart ut, för vissa dagar funderar jag om jag någonsin kommit någon vart. Men ser jag till sånt jag går igenom och på vilket sätt jag möter livet (i synnerhet det inre livet i mig) så måste jag medge, att jag kommit en bit. Kommit närmare kärnan. Stormens öga, där det är lugnt oavsett vad som sker omkring.
Att vistas där är ett dagligt val, en färskvara. Jag behöver välja att var medveten om vad som händer. Jag måste ha modet att uppleva vad som pågår i mitt inre och att stanna kvar med det. Inte agera ut det, utan möta det i mig själv. Ju mer jag möter, det som kommer och går, desto mer upptäcker jag vad som består. Tankar, känslor, personligheter, kroppen är allt föränderligt – det förändras exakt hela tiden. Jag kan stanna kvar och se förändringen som automatiskt sker, och jag kan fråga mig vem är det som betraktar allt detta. Om jag inte är allt som förändras, utan den som består, vem är jag då?
Jag kan inte veta nu hur julen kommer att bli men jag har bestämt mig, som alla andra dagar, att möta det som sker med så mycket närvaro jag förmår. Och den närvaron börjar på en enda plats, i centrum av mitt inre. Jag hoppas så innerligt att jag ska vara fullt närvarande med Nogge och barnen i jul men först börjar det med att jag närvarar med mig – inom mig.
Evig kärlek
Kärleken upphör aldrig.
1 Kor 13:8
Förändring
Tag utan tvekan språnget in i det nya och vet blott
att det kommer att vara mycket mer underbart än det gamla du har lämnat bakom dig.
Med förändring kommer liv, ett fullödigt och strålande liv.
Elieen Caddy
Medveten rädsla
Först gick jag runt helt omedveten om mina sidor och rädslor. Jag gömde mina väl för mig själv i alla fall. Att gå fort och se glad ut, lurade åtminstone mig att jag inte hade något tungt bagage. Det var först när jag stannade upp och hasade av mig ryggsäcken jag började inse att jag burit den ganska länge och att det faktiskt fanns en ryggsäck där bak.
För mig kom sen en fight or flight period i processen, då jag inte ville acceptera det jag gick och bar. Försökte med all min kraft gömma det eller springa ifrån det. Coachade mig själv att nu minsann skulle det gamla bort, puts väck, jag skulle bli fri. Bort ifrån mig, inget jag ville veta av.
Oneness och yogan har visat mig ett annat förhållningssätt där jag varken springer eller slåss utan stannar med det som är. Och först när jag stannade ville jag själv fortsätta fly (omedvetet) till kaffemaskinen och chokladkakan eller så ville jag ändå fightas genom att totalt leva ut det som var. Agera ut hela skit…
Nu stannar jag med det som är. Det betyder att jag inte behöver slösa min energi, eller vara på min vakt, utan jag omfamnar det som jag möter (i mig själv). Är jag rädd så tillåter jag mig att vara rädd, även om mitt sinne mal på att jag är löjlig. Blommar en mindre vacker sida upp så låter jag även den ges kärlek och omvårdnad. Jag stannar med mig själv oavsett vad för egenskaper jag är i, känslor som svallar, rädslor som skräms – jag stannar. Jag sviker inte mig själv. Att stanna är att acceptera. När jag accepterar mig själv så börjar jag älska mig själv, på riktigt, inte bara den bilden jag vill se, utan hela mig, hela paketet. När jag accepterar och älskar mig själv så kan jag även göra detsamma med dig. Jag börja acceptera och älska livet. Och när jag blir vän med mig själv och livet så börjar mer vänlighet visa sig i mitt liv. Jag behöver varken beskydd eller kämpakrafter, för när allt accepteras och tillåts vara som det är så skänker det sinnesro i mig… och i mitt liv. Jag tillåter dig vara som du är, jag tillåter mig vara som jag är, jag ser vad jag är rädd för och jag kan välja (och även tillåta mig) andra vägar i livet och andra människor att omge mig med – men rädslan den omfamnar jag med kärlek och tar med mig så länge den är kvar.
Key to life
When I was 5 years old, my mother always told me that happiness was the key to life. When I went to school, they asked me what I wanted to be when I grew up. I wrote down ‘happy’. They told me I didn’t understand the assignment, and I told them they didn’t understand life.
John Lennon