Artiklar med etiketten ‘Skrivande’
Dömande
Du lider eftersom du dömer.
Sri Amma Bhagavan
Tänk vad mitt dömande orsakar lidande. Jag dömer andra för att de inte efterlever mina förväntningar och förhoppningar. Jag dömer mig själv för att jag inte efterlever mina egna förväntningar och förhoppningar. Jag dömer hit och dit, ut och in. Sinnet är dömande. Men vi behöver inte stanna i det dömande sinnet, vi kan röra oss mot acceptans. Att acceptera är att vara i kontakt med sitt högre jag, sin själ (hjärtat).
Varför döma något som skett. Vad leder det till? Lidande för den som dömer såklart. Acceptans leder till frid och sinnesro. Att döma någon eller sig själv är att fördöma det som varit, de valen som gjorts, det är att uppehålla sig i dåtiden – och alltså missa nuet. Vi har inte förmågan att uppleva dem båda samtidigt. Att döma är ett val, att stanna kvar i det som varit. Att välja bort nuet och vad det har att ge.
Att sluta döma är att ge sig själv friheten att leva, här och nu, och låta livet, andra och jag själv vara precis som de/det är – och det ger så mycket harmoni och glädje. Är jag redo att ge mig själv den glädjen och friden, eller dömer jag mig själv om jag har det för bra?
Glädjefylld
Känner mig glädjefylld, vet inte om det är för att den stora solen som värmer upp hela landet, resultatet av mina terapitimmar, alla 12-stegsmöten, sommarlovsvilan, renare kost … jag tror faktiskt det är ett resultat av alltsammans – att jag fortsätter att välja mig, gå inåt och upptäcka inre juveler. Att upptäcka att jag är jag och jag är helt fantastisk, precis som jag är. Och känner jag mig inte fantastisk så är det för att jag inte upptäckt fantastiskheten i mig ännu. Det betyder inte att den inte finns, för det gör den i oss alla – vi behöver bara finna den .. inom oss. Vi är fantastiska, kompletta och alldeles underbara. Det vet jag och känner jag idag. Känner det inte alla dagar, men i dag känner jag det och jag hoppas jag kan få dig att känna dig mer underbar bara genom att läsa detta.
Vinnaren i Lambitävlingen
Om ni minns Lambitävlingen där man kunde tävla om vinsten en yogalärare under 1 år. Tävlingen vanns av Christoffer i Karlskrona och under fredagen så reste jag ner för att träffa honom under en förmiddag – en uppstart för vårt gemensamma år.
Vi hade ett oerhört fint möte på hotellet jag bodde på. Vi satt ute i solen med en kopp thé och samtalade om yoga, andlighet och kroppen. Pratade om hans önskemål och förväntningar med året. Vad han fysiskt och mentalt önskar att yogan kan hjälpa honom med.
Sedan gick vi upp på hotellrummet, rullade ut yogamattorna och hade en yogaklass. Vi var nog lite oroliga båda två för det väldigt annorlunda yogamötet oss sinsemellan och även för vad hotellreceptionisten skulle tänka om vad vi hade för oss 😉 Men yogan levererar alltid, så det blev givetvis en väldigt fin upplevelse. Jag vände sedan hemåt, 8 timmar på tåg, fylld av tacksamhet över allt yogan ger mig.
Allow change
Kramar ur det sista av sommaren, fortsätter lunken fram till skolan börjar. Kan inte förstå att den gått så fort – sommaren. Känner lite sorg faktiskt, över att den inte blev, vädermässigt, som jag önskat. Brustna drömmar är också sorg. Samtidigt som jag förlitar mig på att den var och är precis som den ska – sommaren 2015.
Vi har precis tillbringat några dagar på västkusten – bästkusten. Grebbestad, Fjällbacka, Marstrand och Smögen bidrog alla till min nyförälskelse. Har verkligen fått mersmak och planerar redan att återvända.
Tankarna går till hösten och vad som väntar. Känns oftast som hösten kommer med nyenergi i mitt liv på många sätt och vis. Det är en del ovisst om lokalerna till höstens yoga, så ni som väntar – håll ut – jag jobbar på det. Och så fort det är klart meddelar jag er personligen (ni som står uppskrivna) och även här på hemsidan.
Anmälningarna till Oneness Awakeningkursen 12-13 september börjar komma in. Så glad att ni bokar er, för det är en gåva att hålla dessa kurser. Love it!
Jag stillar mig som sagt ett tag till. Passar på att meditera och granska mina intentioner. Vad vill jag och vart ska jag? Vill Gud och jag detsamma?
I allow change.
I love change.
Change is love.
Change is life.
Give up … and trust!
You have to give up all your beliefs. And fully surrender to my arms – to the life I have given to you. And that includes your body, your family, your destiny.
When you fully surrender to – what is – you relax and accept the now and the outcome to be and when you relax everything will fall to place. Just as it wants to be. Life will open up to you and give you all the gifts that I have planned for you. And all the help you need will be provided to you in perfect time.
You don’t need to know the way. You just need to surrender and relax to my way. I have it all together. You can trust me. You need to trust me.
Savita
Mina steg
Tassar vidare under mina sommardagar, eftersträvar lunken mer än hetsen. Tränar mig i att vara chill. Även när lokalfrågan för höstens yoga inte helt lagt sig tillrätta och andra lösa trådar hänger och slingrar. För det gör livet än mer spännande – vad vill livet (gud) med mig nu när mycket känns och verkar annorlunda.
Vart är jag på väg? Låter den frågan droppa och ägnar mig åter till där jag står i dag och vad mitt hjärta viskar. Stillar jag mig och tystnar så hör jag …
Andra texter tar plats, inspirationen flödar, spretar och sprider ut sig som ogräs – jag låter det frodas. Beslutar mig för att jag inte behöver se mönstret, jag mår iaf bra även när mitt skrivande är vilt och ostyrigt – det får mig att blomma. Bara jag skriver så är jag nöjd. Mycket nöjd och glad. Nöjd, glad och tacksam.
Pirrigt glad är jag också inför Kundaliniyogalärarutbildningen jag ska gå nästa år, idag åkte anmälan iväg. Nu är det bokat och klart. Mitt sinne får ingen rim och ranson i detta, eftersom jag redan har yogan i mitt liv, kan försörja mig på den och känner mig förälskad i den. Why more? säger sinnet. Because I love it! svarar hjärtat. Återigen en sak jag inte behöver förstå – just do!
Jag är mycket bättre på att just do saker jag vill. Inte så att jag ännu gör precis allt jag vill och drömmer om, men snart. Jag övar mig. Känner att livet (det här livet) gnatar på och åren går, jag har så mycket oupplevt, så mycket som kittlar och lockar. Det är så jag håller mig på min livsvägen, följer glädjen och det som kittlar – ett steg i taget.
Calling
It’s through following each and every little call – a step here and a leap there – that we find ourselves living the life we are called to live.
Rebecca Campbell
Light is the new black
kontroll vs andlighet
Tänker mycket på motsatser sedan jag började med 12-stegsprogrammet. Exempelvis oärlig-ärlig, girig-givmild, hopplöshet-hopp, cynism-tacksamhet. Motsatsen eller paradoxen till kontroll är kapitulation(surrender). Och när jag kikar i eng.ordlistan så betyder surrender; att överlämna sig…
Det var först igår detta klickade för mig, när jag lyssnade till en delning under Alanonmötet jag var på. Hen som pratade sa att hen ser på motsatsen till kontroll som andlighet. Själv anser jag att kontroll är det stora problemet för medberoendet, iaf för mig. Oavsett om jag hjälper andra, försöker styra andra så är det en form av kontroll. Och för en medberoende kan det gå över i kontroll av sig själv, kontrollera känslorna genom t ex att arbeta, träna, äta (kontroll av maten). När jag känner mig maktlös försöker jag kontrollera.
Och det var där det klickade igår. Jag ska ju överlämna mig… till andligheten istället. Och eftersom mitt ego är så listigt att det inte alltid visar mig vart jag hårt håller kontrollen (det må vara uppenbart för andra men inte alltid för mig själv) så kan jag vända på det och fråga mig: vart saknar jag andlighet?
För är det något jag känner väl igen så är det andligheten. Jag upptäcker inte alltid när jag är i kontroll men jag vet alltid när jag upplever andligheten. När jag känner mig buren och omfamnad av någonting större.
Och inom Yogan släppte jag tidigt taget, jag överlämnade mig… till någonting högre, jag kallar det det Gudomliga. Och det har jag fortsatt att göra klass efter klass, ett överlämnande. Det är inte jag som ger yogaklassen, den ges genom mig.
Likaså kan jag känna när jag lever andligt som mamma och när jag försöker återta kontrollen över barnen och familjelivet.
Ofta när jag skriver här på bloggen så griper skrivandet tag i mig, det är redan omhändertaget, något vill skrivas (precis som nu) – det bara sker. Jag överlämnar mig och skriver… det som vill skrivas. Till skillnad från när jag öppnar mina bokmanus. Där tar jag tar tillbaka makten. Jag vill styra. Det låser sig. Flödet försvinner. Jag har alltså övergett det andliga och tagit kontroll. BOOM. Blockering.
Så den insikten jag fick igår tar jag med mig. Jag ska inte fråga mig vart jag har kontroll, jag ska fråga mig vart jag saknar andlighet. Och det är precis där jag ska överlämna mig…
Sommarlandning
Gör mitt bästa för att landa djupare i mig själv. Sorgeveckan påminde mig om att stanna med mina känslor och att det jag känner är sant (för mig). Känslor är naturliga och normala. Alla känslor är naturliga och normala.
Så jag upplever det jag känner. Och jag fortsätter mitt sommarfokus med att ta hand om mina behov. Tillgodose mig.
Det har blivit mindre blogg, mera läsning. Mindre jobb, mera familj. Mindre stress, mera chill. Mindre teve, mera yoga. Mindre snack, mera meditation. Mindre rädsla, mera glädje.
Sorg
Tillbringar en vecka i Stockholm för att läsa till Certifierad handledare i Sorgbearbetning på Svenska Institutet för Sorgebearbetning. Har varit och känt och letat i min sorg förut och känner att det finns mer att läka. Fler förluster som är ofullständiga.
”Oavsett om förlusten beror på dödsfall eller en smärtsam separation hjälper oftast frågan; vad önskar du hade varit annorlunda, bättre eller mer av? till för att upptäcka det som är ofullständigt.”
ur boken Sorgebearbetning
John W James & Russell Friedman
Ser likheter i 12-stegsprogrammet och Oneness när jag läst boken och nu tar del av utbildningen i sorgbearbetning. Tar in allt med hull och hår, för mig känns det rätt det jag lär mig. Lär om och lär nytt. För tyvärr är de mesta av våra inlärda mönster av sorg och förluster hämmande för vår läkning istället för att hjälpa oss återfå balans, glädje och livskvalité i våra liv.
Förutom den veckolånga kursen så njuter jag av ett somrigt Stockholm, lyxtid med min vän Anna-Moa och sköna hotellrumskvällar – den här veckan är en gåva till mig själv på fler plan.