HOME / BLOG / Skrivande

Artiklar med etiketten ‘Skrivande’

Light is the new black

2015-06-18 | Kommentarer (0)

Let your spirit be your brand.

Rebecca Campbell

If you’re looking for inner peace from the outside world, you’re not going to get that. The inner peace starts with looking at you from the inside. Understanding that everything that comes to you is what you are. Everything from friends to boyfriends to the job you get – it’s all a direct reflection of what you are on the inside.

Mary J. Blige

Skamskuggan

2015-06-02 | Kommentarer (2)

Och så den där nedrans skammen. Jag har burit på skam mest hela livet anar jag, den sitter som en smäck i mitt system. Ingen angenäm smäck men väl ingrodd. Skammen över den jag är. Jag behöver se och förstå den för att läka. Föra fram den i ljuset. Medvetandegöra skammen för mig själv. Känna empati med var den kommer ifrån och våga se på hur den präglat mig. Och förlåta mig själv för att jag burit den – skamskuggan.

Ingen människa ska behöva skämmas över sin person. Jag kan tro att viss skam över ens sämre handlingar ibland kan ha en svag poäng, för att inte låta handlingen upprepas. Men att skämmas över sin kropp, sin personlighet, sin hudfärg, sina egenskaper – det önskar jag ingen. Och ändå tror jag vi är många som bär den – skammen över att inte passa in pågrund av den vi är.

Jag är där igen och skalar löken av skam, plockar av ytterligare ett lager. Och finner hur viktigt det har varit för mig vad andra tycker om mig. Och för att inte väcka alltför stor uppmärksamhet i ”gruppen” jag vill passa in i så har jag dolt mig själv med skam. Låtit skamskuggan ligga som ett töcken över min kropp, min personlighet, mina egenskaper, mitt skratt, min glädje… alla mina känslor – för jag vill ju inte sticka ut och riskera att stöta mig med någon, tro att jag är någon och därmed riskera att inte bli omtyckt och alltså inte få vara med.

Lösningen däremot är ju helt omvänd. Att veta att jag är någon, för det är jag – jag är jag! Och våga vara hela jag med allt vad det innebär. Där, först där ersätts skamskuggan. Den ersätts med mitt ljus.

Och det må kännas viktigt för mig vad andra tycker om mig, men egentligen är det orelevant, för jag kommer aldrig någonsin kunna få veta det. Och troligtvis är de flesta upptagna med annat än att viga sina tankar åt hur de uppfattar mig.

Att jag tycker om mig är det enda som räknas. För det finns ingen som tillbringar så mycket tid med mig själv som jag. Jag är här i vått och torrt, genom nöd och lust – och när jag börjar gilla mitt eget sällskap då försvinner skammen och kvar blir ljus.

Vision

2015-06-01 | Kommentarer (0)

Ett liv utan en vision
är som en resa utan mål.

Sri Amma Bhagavan

Vem vill du vara?

2015-06-01 | Kommentarer (4)

Vem vill du vara?

Den frågan ställde min sponsor (12-stegsprogrammet) till mig i höstas då vi började jobba. Just då när frågan ställdes så var jag inte redo att besvara den, jag var mitt i processen att lösa upp knutarna inom. Nu när de gamla maskerna synliggjorts och många fallit av så har känslan infunnit sig av att det finns utrymme för att skapa och fylla mig själv.

Så vad vill jag då fylla mig själv och mitt liv med? Vem vill jag vara? Jag har en vit duk framför mig och kan låta den formas som jag vill. Inte själv såklart utan med Guds hjälp. Och lyssnar jag noga, är närvarande inom mig själv och livet, så upptäcker jag vad som ger mig mest glädje och vart min naturliga plats är.

Jag som coach vet ju att vi skapar vår egen verklighet, lagen om attraktion råder. Så visst har jag medvetet skapat förut men då med de gamla mönstren omedvetet aktiverade, dvs skapat ur rädsla, kontroll och ängslan.

Så det är först nu jag börjar bli redo att berätta för Gud vem jag vill vara och be om hjälp att skapa det. Skapa ur glädje, trygghet och kärlek – till mig själv, livet och alla andra. För det är faktiskt så att vi gör oss bäst när vi öppnar oss för vår egen potential och på så vis ger av oss själva till andra.

Surrender

2015-05-26 | Kommentarer (0)

Livets mening

2015-05-25 | Kommentarer (0)

Meningen med livet

Vad vore det för mening med att leva om vi inte njuter av det – L I V E T. Jag glömmer förhoppningsvis aldrig insikten som integrerades i mig under en vistelse i Indien. Bara så där efter dagar i meditation och närvaro så visste jag: vi är här för att njuta.

Vi är spirituella väsen (själar) som har valt att leva i dessa fysiska kroppar av den enkla anledningen att som mänskliga kroppar har vi förmågan att smaka, dofta, känna, tänka, se och höra. Som människor kan vi omfamna våra barn, utforska världen, skratta så magen krampar. Vi kan också uppleva kärleken genom sorgen och smaka saltet av våra tårar. Vi äter, sjunger, springer, badar, dansar. Vi upplever spänning och frid. Och vi gör det tillsammans. Tillsammans är vi här för att njuta av att vara människor. Tillsammans. Både med varandra, djuren och naturen.

Jag har ännu inte lyckats lista ut varför jag försöker hålla så hårt i tömmarna på livets hjul. Vad är det jag fruktar? När allt är givet till mig och allt är omhändertaget, från första andetag till det sista. Hur kommer det sig att jag tror att jag måste prestera något innan det är min tur att L E V A och N J U T A med er andra.

Något är jag rädd för som gör att jag så krampaktigt vill ha kontrollen. Jag vill ha både garantier och försäkringar tecknade innan jag vågar tassa ut på den oupptäckta stigen. Livets stig som ligger öppen och välkomnande av frukter som jag som människa har kommit för att ta del av. Äta av. Njuta av.

Livet är nu, det är här. Det är för mig. Hur jag lever det är mitt val, jag kan leva som att allting är ett mirakel eller inga mirakler existerar. Det är upp till mig. Och om jag verkligen vill se att livet är ett mirakel så behöver jag inse att det miraklet även inkluderar mig.

Transformation

2015-05-22 | Kommentarer (0)

Känner som jag är i en transformation… ännu en. Processen avtar inte, snarare fördjupas. Och i juni ska jag även iväg på en veckas sorgekurs, så det är ingen hejd på det. Finns liksom ingen återvändo nu, inte för att jag vill återvända. Men en handbroms skulle vara önskvärd ibland. Men jag har slutat leta efter den, jag kapitulerar och åker med. Det verkar som det är någon annan som styr… och vet vart jag ska. Det känns tryggt. Omhändertaget, som jag brukar säga. Allt är omhändertaget.

Nu blir det iaf en bloggpaus över helgen, jag har fotbollsmatcher att gå på, Eurovisionfest med mammor och döttrar, böcker att läsa och manus att skriva…