Min mamma har varit allvarligt sjuk de senaste veckorna, vid midnatt fick hon somna in i sin egen säng efter en vecka på lasarett. Hon har gått över, så som jag hört att de säger på Island. Jag vill inte skriva mer om det här på bloggen, vill låta det vara privat. I allafall det som berör henne och min familj. Min egen sorgeprocess vill jag säkert dela framöver men just nu är jag mitt i den och jag vill vara där, låta sorgen kännas och svepa runt i mig. Den tar mig med på en inre resa, jag reser i tillit, jag känner hur allt är omhändertaget och hur allt sker med kärlek. Som jag ser det just nu är inte bara livet kärlek utan även döden. Även mina tårar skänker en känsla av frid och kärlek, jag vet inte hur det hänger samman men det är så det känns… jag känner kärleken i luften.
Min mamma, min första kärlek ♡