Artiklar med etiketten ‘SVT’
Two shots of happy
Fängslas och berörs av hyllningen till Sinatra denna lördagkväll – tack Svt.
Two shots of happy, one shot of sad
Djävulsdansen
Så äntligen börjar det, programmet jag så sett framemot – Djävulsdansen, ikväll kl 21.00 på SVT 1. Jag plöjer boken Bli fri från ditt medberoende, läser den om igen… den ger insikter om mig själv och det medberoende jag lider av och framför allt ger den hopp och bringar ljus till att resa sig över sitt eget medberoendemående och faktiskt må bra. Jag är på god väg, även om det är mycket kvar och resan är från dag till dag – livet ut.
Antar att en gång medberoende alltid medberoende, det går att lära sig leva med det och framför allt lära sig leva annorlunda än de gamla strategierna som utvecklats sedan barnsben. Jag vill lära mig leva annorlunda. Leva inifrån mig själv och ut, istället för att det utanför får sitt eget liv inom mig.
Jag är tacksam att jag för länge sedan förstått, långt innan jag förmått, att det som saknas i mitt liv är jag själv. Det jag så febrilt letat efter är mitt eget inre… barn. Det är henne jag övergivit och det är utan henne jag är bar, vilsen, tom.
Mitt medberoende utvecklades när jag övergav mitt inre barn, så jag ser mig inte bara som medbereonde utan också, och i synnerhet, som ett Vuxet Barn.
”Men ju mer jag läser, slukar om medberoende, Melody Beatties ”Bli fri från ditt medberoende”, Tommy Hellstens ”Flodhästen i vardagsrummet” så förstår jag att det har funnits med mig hela tiden. Sen jag var liten. Smärtan.”
Programledaren AnnSöderlund
om sitt medberoende, Aftonbladet
Minskad stress
”Vi hinner inte med våra barn, våra partners, våra jobb. Och allra minst oss själva. Var tar tiden vägen och hur ska man få livspusslet att gå ihop?”
Blir påmind om min stressresa så här under dagarna då jag föreläser om stress. Hur jag styrt om pråmen som jag säger och låtit mitt liv ta annan riktning. Färdats ifrån den stressande småbarnsföräldern som sladdade in på dagis (då de var i den åldern), hastade vidare till alla jobb, måsten, klasser och åtaganden jag hade fyllt mitt liv med. Iklädd den klatschiga attityden, alltid redo, alltid glad, alltid Ja! Till att vara Snigelmamman som går med barnen till och från skolan, år efter år. Skalat av, tagit återfall, skalat av igen… och igen. Stannat upp. Reflekterat. Låtit viktigast gå först; min hälsa, barnens mående, familjens mående, relationer. Tystnat i attityden och framtoningen, inte alltid redo, måste tänka först eller i bästa fall sova på saken, fångar in mina känslor, känner dem, även de jobbiga, oftare Ja till mig själv, mer Nej till andra men dom Ja som ändå sägs är sanna.
Sorgen är fortfarande stor över hur jag var och vad jag försakat, i synnerhet storbarnens småbarnsår… men det som ändå gör mig glad och stolt är att jag vågat se på mig själv, hur jag var, och att jag funnit både förståndet och modet att bryta mig loss ur mina egna krav, förväntningar och föreställningar. Att jag lyckades pressa mig ur mitt späckade tidsschema för att finna sinnesro.
Stressen känns fortfarande i mitt system (kropp) trots att jag lever väldigt stillsamt numera, jag börjar förstå att den legat som påslag sedan jag var liten och utvecklade en strategi för att möta livet och (våga) vara i relationer. Inte en sund strategi men väl en fungerande strategi som jag då behövde… den läker nu. En dag i taget.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan.
Och förstånd att inse skillnaden.
Leva som munk
Såg en intervju om Björn Lindeblad som levt som munk inom buddhismen i 17 år. Väldigt öppet, nära och fint. Mycket glädje! Det sändes på SVT, Gókväll.
Här kan du se klippet, intervjun börjar efter 6.30 minuter.
We are One
Den gyllene tiden är här och Oneness (enhet) sprider sig över jorden… magiskt!
Gemenskap och mångfald är två grundläggande byggstenar som knyter ihop Fjärilseffekten till dess slogan – ”We Are One”. Budskapet handlat om att vi kan lyckas med nästan vad som helst om vi engagerar oss tillsammans.
Fjärilen är en art som finns i oändligt många variationer, precis som vi människor. Den står även för förändring, förvandling, frihet och skönhet.
Text från SVT
Eurovision Song Contest
Euphoria
Hon är ett väsen i kontakt med sitt sanna element. Hon har bejakat sin själ, omfamnat den, öppnat dörren och låtit den dansa ut. Den dansar genom Sverige till Baku och ut i världen. Själens röst vibrerar i Euphoria och ger ord till människor i förtryck. Öppnar ögon. Vidgar öron.
Vi lyssnar andaktsfullt. Vi tystnar och vi hör. Vi sluter ögonen och vi ser. Vi stannar upp och vi dansar. Hennes själadans går som en eterisk vibration kodad att ge uttryck åt våra själar. Det magiska är inte Loreen, hennes dans och hennes sång. Det magiska är att hennes själ väcker vår. Hon är en ledsagerska rakt in i våra hjärtan. Full med kärlek och tro på att vi alla har en röst, ett uttryck, en livsdans att dansa.
Loreen, Your Soul open Ours!
SVT´s inspelning
Anledningen att vi planerade en myseftermiddag jag och tjejerna var för att Oscar egentligen skulle varit ledig och åkt till Sveriges Television för sin inspelning av barnprogrammet Labyrinten. Eller rättare sagt, besöket under fredagen var tänkt som en förberedele inför kommande inspelningsdagar då de gått vidare och blivit uttagna. De skulle åka ner och få se banan, prova sina dräkter och på träffa monstren.
Och det var just det med monster som oroade honom i helgen när han skulle sova. Han var så rädd och låg och gömde sig under täcket. Vi pratade med honom om att monster är på låtsas och att det inte finns några monster, vilket han förstod men ändå var han rädd. Vi sa också att när han är så här rädd tror vi att det kan vara dumt att han medverkar i programmet eftersom det är människor utklädda till monster där.
Han funderade ett dygn och sen frågade jag honom i måndags hur han ville göra med SVT, att det var viktigt att han sa vad han ville allra mest. Lugnt, inte åka, var svaret jag fick.
Så vi avbokade resan, tjejerna i laget fixade en annan kille som ersättare och Oscar blev glad och lättad. Jag trodde inte man fick avboka, att de skulle bli arga på mig om jag gjorde det, sa han. Och själv kände jag mig så lättad, beslutet var taget och Oscar fick lära sig att det visst är okey att avboka och att det viktiga är att göra det som känns rätt i magen. Och både vi och hans fröken berömde honom för att han var så modig och att det modiga inte var att möta alla monster trots att han var rädd, utan det modiga var att våga tacka nej till sådant man inte vill göra.
Oscar fick förresten en härlig eftermiddag han med då han hängde på en kompis och dennes pappa på Mopedutställning, Bowling och avslutade dagen med Pizza – en riktigt grabbträff!
Babbel och Babel
Sitter och drömmer mig bort och ser på programmen Lyxhem till Salu och Drömhem vid havet, tyvärr går dom samtidigt så jag zappar febrilt emellan – det är härligt att dagdrömma!
Vaknar upp från drömmen och slår på SVT2 och Babel som blivit en annan ny favorit. Jag balanserar vidare mitt liv mellan glamour och eko, flärd och kultur, energi och stillhet, yta och djup….
Indien; Dokumentärfilmen
Resan till Indien ramlade mer eller mindre över mig när jag sökte runt i cyberspace – och så fort jag fått syn på Sunyogakursen visste jag i mitt hjärta att jag behövde åka. Det som också direkt kommer över mig var en minnesbild från mitt inre om mig själv i en dokumentärfilm i Indien. En bild som jag hade tillit till när jag ringde upp Henric Hemmerlind för att fråga om han ville följa med till Indien och filma. Vi kände inte varandra innan resan, jag hade bara fått tag i hans nr och ringde. Vi visste inte innan resan vad för sorts tema som filmen skulle få, vi bara litade fullt till att det skulle visa sig. Vi skulle känna det på plats.
Och väl på plats i Indien så inser vi att det finns mycket att filma. Henric filmar mycket och ändå finns det tid för honom att delta i kursen och uppleva den själv och det känns så rätt, ju mer vi upplever, ju mer förstår vi vad som är viktigt att förmedla med filmen. Intrycken är många. Sunyogan. Guru´sarna, Kriyayogan, Agnihotran, Meditationerna, Maten, Människorna, Närvaron, Lugnet för att nämna några.
Det som berört mig mest är intervjuerna med dom 2 guru´s vi träffade och som också var lärare på kursen. Sunyogi Umasanker och Prem Nirmal. Här gör vi intervjun med Prem och han berättar om bla Sunyoga, andlighet, medvetenhet, 2012.
Sista dagen när vi var i Sunyogi Umasankars hemby Lachipur så filmade Henric honom. Det kändes så rätt att filma honom i hans uppväxtmiljö som bidragit så mycket till den medvetenhet han har idag. Här finns hans trygga rötter. Och att det är hans födelsedag just denna dag är som pricken över i.
Under intervjun sitter han utanför sitt hem, framför en damm med grönt vatten och fåglarna kvittrar i palmerna. Det är varmt och hett. Det är magiskt!
Och det jag minns starkast från intervjun är när en kvinna från byn strosar förbi, kikar på oss med väldigt förundrad blick. Och med all rätt. Känns som vi från väst och en filmkamera är väldigt felplacerade i denna miljö. Hon strosar iallafall förbi och låter inte oss eller kameran störa hennes bad. Utan går förbi Sunyogi och ner till dammen. Sätter sig ner i vatten och tvättar sig.
Jag ber till högra makter att vi med filmen lyckas förmedla det magiska vi upplevt i Indien och att någon inom mediavärlden förstår och känner budskapet och vill hjälpa oss sprida det.
Namaste Savita
Draknästet
Klockan är 20.00 och varje onsdag den här tiden sitter jag spänt och väntar på Draknästet.
