Artiklar med etiketten ‘Tillstånd’
Grace
Yogan, från början handlade det om fitness och snygg kropp för mig. Madonna körde yoga och det var trendigt, det var därför jag föll in på yogans livsväg då för 15 år sedan. Sedan fick yogan mig på bättre tankar och det blev mindre aerobics över det och mer harmoni. Det blev ett verktyg för stress. Yoga är ovärderlig för att skapa balans, sinnesro och mindfulness till en stressad hjärna. Som en flicka sa efter ett yogapass jag haft med Mayas fotbollslag, ”Min hjärna slutade tänka”. Kan kanske inte förklaras bättre än så.
Så genom fitness och stress så landar jag i essensen av varför jag yogar. För mig är yoga Grace. En nåd. Med yogan så öppnar sig en kanal av gudomlig energi (ljus, kärlek, vibration … ) och jag vet inte om det är Gud eller min själ (kanske same same) och för mig känns det som grace. I love it!
Yogan får mig i ett tillstånd av grace, när jag är i grace så är jag lugn, harmonisk, glad, tillfreds, öppen och i full tillit till Livet. Där flyter jag med utan motstånd och utan rädsla och bara njuter av livet. Allt känns lätt och ansträningslöst. Dörrar öppnas. Dörrar stängs. Allt känns rätt. Jag hör min själs önskan. Jag följer min själs önskan. Jag förstår att livet är gott och vill mig väl. Jag förstår att jag är god och jag vill mig själv väl.
Att förmedla grace är min intention med yogan.
Blockeringar
Med tanke på inlägget igår om att rädsla är energi, så ändras mitt synsätt om blockeringar av energi. Jag har lätt att känna blockeringar både mentalt och fysiskt, hur de sitter i kroppen. Och som med allt energiarbete så är ju syftet att frigöra energin som är blockerad, få den att flöda fritt igen. Och jag har ofta frågat mig vad det är som blockerar energin, tex vad för värdering, synsätt osv jag har som gör att energin saktar ner, hämmas eller till och med stoppas.
Men nu kommer jag ändra fokus från blockering till rädsla istället. Och fråga mig, vad det är jag är rädd för som gör att energin hämmas. Fråga mig vad för rädsla som ligger till grund för blockeringen.
Blockeringen är där, men roten till blockeringen är alltid rädsla som jag förstår det nu. Och som Gerald G. Jampolsky förmedlar i sina böcker, det finns bara två grundtillstånd; rädsla och kärlek. Du är alltid i någon av dessa tillstånd, och de kan enbart upplevas var för sig. Antingen rädsla … eller kärlek.
En blockering av energi är alltså rädsla. Och när jag tillåter ett flöde av livsenergin så är jag i ett tillstånd av kärlek. Rädsla låser, snärjer åt, begränsar. Kärlek öppnar, flödar, tillåter, accepterar.
Att vara i ett tillstånd av kärlek är alltså att vara i ett flöde av energi, i kroppen och sinnet men också i livet. Låta kroppen och livet ha sin gång, låta saker och ting förändras – det är vårt naturliga tillstånd. Det är kärlek.
Tacksamhet
Har gått de senaste dagarna med stresspåslag och lite bitterhet och klagan i mig. Rört mig i ett tillstånd av att leta fel och gnata. Blev så himla trött på mig själv och min attityd, funderade vad det kom ifrån. Men så bestämde jag mig för att vända skutan av negativa tankemönster och kom på att jag inte övat genuin tacksamhet på ett tag. Tacksamheten hade blivit bortknuffad av min klagan.
Så imorse innan jag gick upp ur sängen så tränade jag min tacksamhet genom att uttrycka den (för mig själv i mitt inre) till minst 10 saker i mitt liv. Och vips så kände jag mig lättare och gladare. Det finns ett bot mot negativa tankar och beteenden – att vara tacksam är en nyckel för mig.
Oro
Medans jag lär mer om mig själv genom livsprocessen så inser jag hur lätt jag har att falla in i oro. Oro verkar vara ett tillstånd dit jag gärna återvänder, omedvetet oftast förstås. Och jag skriver gärna, eftersom jag tror att de flesta tillstånd är något vi själva i mångt och mycket skapar, oavsett om de känns jobbiga att vara i såsom oro, eller självömkan, ånger, skuld, skam osv. För på något omedvetet plan så får jag ändå en payoff av att vara i tillståndet – oro.
Resultatet av min oro är i allafall att jag berövar mig själv och de mina min närvaro i nuet. Oro griper tag i mig och för mig alltid till framåt i tiden, vad ska jag jobba med nästa år, hur ska det gå med detta, vad händer om vi inte har råd, hur ska jag göra om jag inte orkar, vad ska hon tycka, hur ska vi göra på jul … nyår. Jag låter tankar som oroar mig stjäla mitt nu.
Payoffen är då och som oftast med dessa mindre angenäma tillstånd att jag slipper vara delaktig i det som sker, oron befriar mig liksom från ansvar. Här sitter jag och oroar mig, alltså kan jag inte vara till nytta för mig själv, andra eller livet. Jag återkommer en annan dag när oron gått sin väg.
Men den försvinner givetvis aldrig, oron får aldrig nog, den vill äta upp mer av mig och min tid. Den bara ökar och ökar ju mer jag hänger mig åt den.
Oron är min ursäkt från att kliva upp ur sängen, kamma mig och stå till tjänst. Den berövar mig mitt nu, mitt liv, min dag.
Att ge sig in i en match med oron är ingen idé, den vinner alltid våra ronder har jag märkt. Däremot har jag lärt mig att bästa bot mot oro är tacksamhet. Helt enkelt kurera mig med en stor dos tacksamhet, gärna utspritt flera gånger om dagen. När jag är tacksam så tvingas mitt sinne att återvända från sin framtidsresa till nuet. Jag behöver vakna upp och se mig omkring vad jag har att vara tacksam över. Tacksamhet får (tillskillnad från oron) mig att möta mig själv, de mina och livet igen. Istället för att vara där blir jag här.
Kom ihåg att oro definieras som handlingsförlamning i nuet.
Älska dig själv
Wayne W. Dyer
Upplyst tillstånd
Ärligt talat, när jag läst om Buddha och Jesus så har ett tvivel dröjt sig kvar i mig, kan verkligen vi människor uppnå ett sådant tillstånd som dem? Finns det ett medvetandetillstånd som upplyst?
När jag i juni 2010 åkte till Indien för att gå en kurs i Sunyoga så försvann mina tvivel. Där träffade jag Umasankars mamma och hon hade att ljus och en stillhet över sig som jag aldrig någonsin beskådat vare sig före eller efter mötet med henne.
När hon steg in (eg snarare svävade stilla) i rummet så förändrades energin. Vi alla kände av henne. Hennes ljus var så starkt. Och jag vet inte hur jag ska förklara hennes närvaro än med ordet – ljus. Ljus och stillhet är det jag minns att hon utstrålade. Mitt första mötet med henne var när vi gick fram en och en till henne där hon satt, och när jag kom fram så strök hon mina kinder och klämde om mina armar och axlar medans hon mässade välsignelser över mig. Vi talade inte samma språk, men energin i det hon sa gick inte att ta miste på. Hon uttryckte bara kärlek.
Kommande dagar då hon var där mäktade jag inte med att gå fram till henne igen, det var som att hennes ljus var för starkt, så jag nöjde mig med att beundra henne på någon meters avstånd. Hon var så vacker. Så ljus. Skir. Kärleksfull. Och alldeles ren av grace.
Jag minns att när vi hade timmar av långa lektioner så satt hon helt stilla, som i andakt, och bara VAR. Och jag kunde le åt mig själv som under samma timmar rörde mig konstant; satt, stod, kliade, drack vatten, åt, slumrade, sov, vaknade, gäspade, gick på toa, satt, busade med barnen, skrev, kliade, drack, gick på toa.. så där höll jag på i mitt oroliga sinne och kropp och hon, hon bara satt i sitt stilla varANDE.
Hon var den första människan jag träffade som var nöjd. Fullkomligt nöjd. Verkade vara i frid och ro med sinnet, kroppen och alltet.
Ända sedan den resan till Indien så har jag vetat att det finns ett tillstånd av frid att finna, och inte bara uppleva det en stund efter ett yogapass eller under en meditation utan att vi kan leva i det tillståndet. Vi kan leva i fullkomlig frid. Om det är att vara upplyst eller inte var för mig detsamma. Jag har sett en människa som utstrålar total värme, kärlek, ljus och harmoni – vad mer finns att önska för mig själv och andra än att vi ska få uppleva detsamma.
Här kan du läsa mer om min resa till Indien och Sunyogakursen.
Kärlek eller rädsla?
Det sägs att det bara finns två grundtillstånd, kärlek eller rädsla. Och att jag inför varje händelse, situation och möte agerar utifrån en av dessa. Oftast sker det automatiskt och jag inser inte att det handlar om hur jag agerar, med kärlek eller rädsla, än mindre att jag faktiskt (även om det sker omedvetet) väljer min reaktion eller syn på det jag ställs inför. Inför allt i livet väljer jag (medvetet eller omedvetet) att agera (eller inte agera, vilket också är ett val) med kärlek eller rädsla.
Jag tycker att det är svårt att greppa just orden kärlek och rädsla, de blir oftast för stora för mig. Så jag har utvecklat ett för mig enklare sätt att bli medveten om min reaktion. Jag tänker frid och stress istället.
Frid är mitt sätt att veta om jag är i kontakt med kärlek. Frid, det vill säga ett lugn i kropp och sinne. Frid är också för mig acceptans. Jag accepterar det livet visar mig just nu, jag accepterar det jag står inför, människan framför mig, även mig själv. Jag accepterar och kommer till ro med det som sker. Det betyder inte alltid att det inte smärtar, tex sorgen efter mamma mötte jag efter en tid med frid. Det la sig ett lugn över mig, en acceptans att det var livets mening. Och jag lärde mig att sorg kan vara just fridfull.
Frid = kärlek, tillit, acceptans, avslappning, go with life.
Stress är mitt sätt att veta om jag är i kontakt med rädsla. Stress, kopplar jag samman med oro, skuld, dåligt samvete mm. En känsla av att jag, andra, tiden och livet är otillräcklig. Jag jagar upp mig över händelser, människor jag möter, och även mig själv. Något är inte gott nog i denna stund, jag känner att saker och människor behöver ändras för att jag ska komma till ro. Stress är motsatsen till frid. Och när jag är i stress så gör jag motstånd. Jag strider med livet och det som är. Till skillnaden från fridens acceptans.
Stress = rädsla, motstånd, kamp, spänning (som i spänd), oro, work against life.
Så åter till valet. Jag står alltså inför alla dessa val, dagligen möts jag av människor, besked, händelser, situationer, nyheter och för att inte tala om min egen spegelbild – och mitt ansvar blir då att vara medveten om hur jag väljer, väljer jag att möta livets skeenden med kärlek eller rädsla, med frid eller stress. Så vad är mitt val i dag, att möta livet med frid eller stress?
Lidande
Det började efter 3-4 dagar i Indien då mitt lidande släppte, lidande i form av tankar, skuld, smärtor (fysiska och känslomässiga), rastlöshet… ja, vad man nu kan komma att lida av, allt det försvann. Jag började känna mig tillfreds med allt. Oavsett om det var en meditation i templet som efteråt visade sig varat i sex timmar, ovissheten över hur dagarna skulle se ut, ensamheten… inget fick grepp i mig längre jag bara njöt. Njöt av allt och det som var. Jag minns en natt när jag vaknade i sovsalen med de andra (vi var nio stycken i min sovsal, blandade nationaliteter från Mexico, Polen, Kina, Usa, Frankrike) och låg och njöt i min säng (och standarden är ju inte precis som hemma under duntäcket om jag säger så), jag låg och kände sådan tacksamhet över att det var hela fyra nätter kvar som jag skulle få njuta av att vara här. Och lika så när jag talade med Nogge på telefon och han undrade om jag längtade hem och jag helt ärligt kunde svara och verkligen känna att, Nej det gjorde jag inte. Jag kunde inte finna känslan av längtan. Jag kände och upplevde bara nuet och var fullt tillfreds med det. Jag kunde inte finna tag på grubblerier om något som varit eller oro över framtiden, jag var bara fylld av en känsla att allt var som det skulle och allt var bra.
Och det bästa av allt är att i det tillståndet är jag kvar i nu. Jag känner mig så tillfreds med varje minut. Visst hör jag mitt sinne dra sina vanliga haranger som det alltid tjattrat om genom åren men jag hör det i periferin, det surrar liksom inte i mig nå längre. Inom mig är det bara lugn, harmoni och fullkomlig tillfredsställelse. Jag bugar i tacksamhet över stunden jag upplever exakt just nu.
Namaste
Acceptans
Betrakta. Iaktta. Begrunda. Acceptera… är tillstånd jag vilat ofta i denna sommar. Jag har verkligen ansträngt mig för att släppa förväntningarna på semestern, vädret och resor. Ja, till och med vädret har inte varit någon besvikelse, jag känner helt ärligt att jag är ganska tillfreds med det som varit. Visst hade jag gärna önskat mer sol och bad, men någonstans inom mig vilar en acceptens av att det var så här sommaren skulle vara och det här jag skulle uppleva. Allt är bra. Det är så skönt och njutfullt att tänka så här och det bästa av allt är att jag lyckats vara i det här tillståndet mest varje dag.
Min stora livsstilsförändring har verkligen gett resultat. Jag känner ofta frid och harmoni och jag vet att det jag fokuserar på det ökar, så även de stunder jag känner frustration och irritation låter jag passera med acceptens och utan större väsen. Jag väsnar hellre med hesröst i tacksamhet och glädje.
… mera Vortex
’Ta aldrig något beslut i ett svagt och negativt tillstånd, ta enbart beslut i ett starkt och positivt tillstånd’ säger man inom NLP som jag är utbildad inom. Det är egentligen samma budskap jag uppfattar när jag tänker på The Vortex, att befinna mig i mitt flöde, mitt sanna och bästa jag, i mina positiva energier när jag går till handling.
Och jag får mig verkligen en tankeställare här och nu om mitt skrivande. Jag har inte alla gånger varit i ett bra tillstånd när jag ska skriva, jag har kanske mått bra innan men ganska snart när jag börjar skriva så kryper negativa tankar fram som sänker mitt självförtroende som ett kanonskott. Tack och lov har jag känt att energiflödet försvunnit även om jag trott att det varit inspirationen som saknats och lämnat det därhän för den stunden. Jag skriver inte när jag inte känner flödet, mitt skrivande handlar om flöde.
Det jag nu lär mig är att jag givetvis först skall befinna mig i The Vortex, mitt flöde och sen börja skriva. Och jag känner genast hur lätt och fri energin blir när jag tänker på att skriva om livet i flödet istället för livet utanför flödet. Jag har levt stor del av mitt liv utanför flödet och jag kan ha det som referensram men om jag ska vara helt sann emot mig själv så är jag inte så mycket för att gnata på om det som varit, jag är mer för att se till att framtiden blir så bra som jag vill att den ska bli och jag har mer att lära för min egen del av att njuta av flödet exakt nu, här idag. Kan hända har jag försatt mig utanför The Vortex när jag skriver och trott att det bästa är att skriva om mitt liv när jag varit utanför den men det ger mig ingen energi. Energin flödar som bara den den nu vid enbart tanken på att befinna mig i The Vortex och skriva om hur det är här. Låt boken få liv härifrån… Jipiiii!
Energiflöde, det är ju det som livet handlar om. Det är ju det allt är. Kärlek. Relationer. Natur. Födelse. Död. Allt är ett konstant flöde av evig energi. Klart min bok skall skrivas utifrån mitt energiflöde, från min egen Vortex ♥
Ps Fattar du ingenting av vad jag bubblar om men vill veta mer så googla Abraham Hicks klipp på youtube 😉 Kram på er!
Meditera
Jag har lärt mig att meditera betyder medkänsla. Att göra något med – känsla. Det kan vara precis vad som helst.
Jag är uppvuxen med att min pappa var mycket i garaget. Jag vet att han älskade att mecka med bilar och kan nu i efterhand tänka mig att han ofta var i ett meditativt tillstånd. Jag tror inte någon av oss då visste vad meditera betydde, vi pratade aldrig om det i vår familj som jag kan minnas iallafall.
Nu vet jag vad meditera betyder. Däremot har jag mindre lätt att försätta mig i det tillståndet. Jag är oändligt tacksam när jag väl lyckas. För mig har Yogan hjälpt mig komma till meditativt tillstånd. Jag lärde mig också nya fysiska meditationer på Bara Vara som funkar bra för mig.
Nu den senaste veckan har jag också funnit passion för skrivandet. När jag skriver texter så flyter texten och tiden bara fram. Jag glömmer tid och rum och känner mig i flow.
Jag känner att jag skriver med känsla.
