Artiklar med etiketten ‘Tinnitus’

Mer om min stress

Tar vid där gårdagens blogginlägg om Stress slutade…

.. för jag vill gärna berätta om vad som gjorde att jag vände mitt liv och hur jag gjorde det. Mitt wake up call var när Maya ca 2-3 år gammal gick och lekte mamma med telefonen vid örat. Jag minns så väl ”the moment” där jag stod vid spisen och såg henne, eller rättare sagt såg mig själv i henne. Jag minns också att jag vid den tiden ofta var sur och tvär, stressen gör så med mig, den gör mig vresig. Och telefonen som ständigt ringde var en stark utlösare av stresspåslag. Får fortfarande lite andnöd ibland om jag ser att jag har många missade samtal eller mailhögen stiger i höjden, stressminnena sitter djupt. Såren är fortfarande ömma.

Där och då, vid synen av Maya som lekte mamma, bestämde jag mig att nu behöver jag ändra mitt liv. Magen hade smärtat under flera år och efter många undersökningar på mag och tarm konstaterade de IBS, hälsporren bet sig fast lika länge, precis som min ömmande tå… och smärtan i höften kom och gick,  jag hade Tinnitus på höger öra  – min kropp SKREK efter andrum och vila. Jag körde på tills den dagen då jag mötte mig själv i Maya.

Det har inte gått snabbt, att ändra gamla invanda beteendemönster tar tid och man behöver ha överseende med sig själv när man faller tillbaka. Men det går att hasa sig upp på banen igen, återta kurs mot den nya destinationen. Jag brukar likna det med att vända en pråm.. eller kanske en isbrytare är en bättre liknelse.

Min hälsa förbättrades snabbt, jag har inte haft ont i magen på flera år nu, inte hälen eller tån heller. Höften viskar (läs: ömmar) till ibland då jag tvivlar.. tvivlar på mig själv och tvivlar på att jag är buren av en högre kraft. Öronsuset är kvar, ibland hör jag det, men mestadels inte. Jag hör det kanske hela tiden egentligen men jag har en frid som gör att jag accepterar det, jag till och med tackar det, hellre får suset i örat vara min alarmerande klocka så att jag håller mig vaken (läs: medveten) än att barnen ärver mitt mönster.

Så vad har gjort att jag kunnat hoppa av livshjulet (stressen) som jag sprang i? Först och främst hade jag nog inget val, kroppen hade bestämt sig för att stoppa mig. Till vilket pris var mitt val. Och så hade jag mod att ändra mig. Mod att leva i ovissheten. För utan mod hade jag blivit kvar. Utan modet att kasta mig av hade jag slitits itu, brunnit av.

Och så har jag be-gåva-ts med tillit. Tillit är min största egenskap. Jag har tillit. Inte till mig själv. Inte till samhällsvärderingarna vi konstruerat. Men jag har tillit till Gud, kalla det en högre kraft, universum, Livet, vad du vill – jag har tillit till att någonting stort har givit mig livet och någonting stort kommer bära mig ur det och att det stora verkar för mitt bästa – alltid! I all tid. Även här och nu.

Så när lilla jag tvivlar, för det gör jag fortfarande, vi är alla utrustade med tvivel också, så lägger jag mig i händerna på det stora som verkar för mig – det kärleksfulla som omfamnar mig och låter mig bli tröstad och övertygad att allt är bra. Allt kommer gå bra. Allt är omhändertaget.

Och så fortsätter jag att gå ett steg i taget… i tillit. Det är som att gå i dimma, jag ser inte långt, ibland ser jag inget alls. Men jag går. Jag litar på den hand som håller mig. Och ibland stannar vi, för att handen ber mig stanna, då stannar jag och väntar i tillit. För jag vet att jag kan inte se hela vägen. Jag ska kanske inte se något alls  – jag ska hålla mig levande i varje andetag.

Att vara levande (lev-ande) är min uppgift. Vart livet för mig är Guds plan. Jag går när handen som håller mig ber mig gå. Jag stannar när handen som håller mig ber mig stanna. Jag möter när handen som håller mig ber mig möta. Det är så jag lever, dag för dag.

Dimmig väg

 

Dag 10

Jag börjar se ett samband med min stora kostomläggning och min andliga utveckling. Jag upplever det som att jag är mottaglig för högre frekvenser numer framförallt sedan jag slutade äta kött och även de senaste tio dagarna sedan jag tagit bort socker, bröd och pasta.

Mina öron som susar av Tinnitus har susat högre de sista dagarna, förr trodde jag att det berodde på stress och hur jag mådde. Tills några andliga vänner till mig, bland annat Sunyogi Umasankar berättat att susningarna har att göra med högre andlig frekvens av min energikropp. Och jag har börjat se ett samband, till exempel så är jag inte ett dugg stressad just nu, jag har nyss tillbringat en lugn och fridfull påsk hemma med familjen med väldigt lite på agendan. Däremot har jag mediterat mycket, varit på Vajra Paatra och ätit renare kost.

Min intution känns knivskarp just nu och det går fort från magkänsla till tanke till förverkligande. Det gäller att hålla i hatten …

 

Tupplur

Jag har öronsus – Tinnitus. Och idag var jag på en fördjupad hörselundersökning för att mäta om det är en bullerskada. Undersökningen gick till så att jag fick elektroder kopplat på ansiktet och sen hörselproppar som sände ut knattrande ljud.

Det skulle förbättra mätningen om jag kunde slappna av sa personalen. Och se, nu fick jag verkligen nytta av mina meditationsträningar och tankens kraft.

Det knattrande ljudet bestämde jag mig för att det lät som Longtail-båtarna i Thailand. Och med känslan av att vara på en strand i Thailand och höra båtarna åka förbi ute till havs sjönk min puls och jag slappnade av.

”Du kan vakna nu” hörde jag kvinnan som utfört testet säga. ”Du har minsann sovit gott”.

”Tack för tuppluren”, sa jag och begav mig till jobbet.

Sunshine in Thailand

 

Öronsus

… som låter som havsbrus.

Jag har Tinnitus dvs det susar och brusar i mina öron, mest i höger.  Jag har medvetet valt bort mina Cykel och Afropass pga detta, och när jag nu tränar själv är jag noga med att använda öronproppar. Först efter 18 år som instruktör tar jag ljudvolymen på allvar och är rädd om min hörsel. Tror att volymen som mina öron utsatts för är del i detta, men tror också att det hör ihop med stress.

Jag strävar alltid efter Kropp – Sinne – Själ i balans. Och min favorit förebild Louise Hay skriver i sin bok ”Du kan hela ditt liv” om Öronsus/Tinnitus att det betyder: Vägran att lyssna. Hör inte rösten i sitt inre. Envishet. Och för mig känns det rätt, jag har en inre röst en längtan efter ett liv med djupare innebörd. Jag vet vad jag vill göra, men jag vågar inte satsa fullt ut. Fick en tydlig signal från kroppen då jag var på semester i Thailand, för då försvann nämligen öronsuset, eller åtminstone hörde jag det inte. Min fot som jag har ont i kände jag inte heller av…

Louise Hay har också en fin affirmation som jag skall använda: Jag litar på mitt högre jag. Jag lyssnar kärleksfullt på rösten i mitt inre. Jag befriar mig från allt som inte är uttryck för kärlek.

Ett skön behandling som hjälper för stunden och känns skön och renande är Öronljus. Finns att köpa på hälsokost. Här ger Nogge mig Öronljusbehandling.

Öronljusbehandling

 

Sök innehåll