Artiklar med etiketten ‘Tommy Hellsten’
Djävulsdansen
Så äntligen börjar det, programmet jag så sett framemot – Djävulsdansen, ikväll kl 21.00 på SVT 1. Jag plöjer boken Bli fri från ditt medberoende, läser den om igen… den ger insikter om mig själv och det medberoende jag lider av och framför allt ger den hopp och bringar ljus till att resa sig över sitt eget medberoendemående och faktiskt må bra. Jag är på god väg, även om det är mycket kvar och resan är från dag till dag – livet ut.
Antar att en gång medberoende alltid medberoende, det går att lära sig leva med det och framför allt lära sig leva annorlunda än de gamla strategierna som utvecklats sedan barnsben. Jag vill lära mig leva annorlunda. Leva inifrån mig själv och ut, istället för att det utanför får sitt eget liv inom mig.
Jag är tacksam att jag för länge sedan förstått, långt innan jag förmått, att det som saknas i mitt liv är jag själv. Det jag så febrilt letat efter är mitt eget inre… barn. Det är henne jag övergivit och det är utan henne jag är bar, vilsen, tom.
Mitt medberoende utvecklades när jag övergav mitt inre barn, så jag ser mig inte bara som medbereonde utan också, och i synnerhet, som ett Vuxet Barn.
”Men ju mer jag läser, slukar om medberoende, Melody Beatties ”Bli fri från ditt medberoende”, Tommy Hellstens ”Flodhästen i vardagsrummet” så förstår jag att det har funnits med mig hela tiden. Sen jag var liten. Smärtan.”
Programledaren AnnSöderlund
om sitt medberoende, Aftonbladet
Skamfilad
Jag har för några veckor sedan avslutat boken Skamfilad av Göran Larsson. Det är en bok jag innerligt kan rekommendera. Min skam blev synlig för mig hos min terapeut, jag har varit helt ovetandes under hela mitt liv, om att jag gått och burit skam. Något jag haft inom mig sedan jag var litet barn. Skammen är så förgörande och vi är nog många som bär den. Den förtär självet inifrån, och eftersom vi inte kan se den själva kan det behövas ett möte med någon utifrån för att upptäcka den, någon som vi kan anförtro oss åt och som kan spegla det vi bär.
Jag skulle vilja citera några rader ur boken…
”Att lyssna efter de goda drömmarna och de vackra tankarna blir att avbryta skamrösternas tissel och tassel och släppa in nya röster i sitt inre…
Drömmar och längtan hör ihop med hopp och ”i hoppet är vi räddade” säger aposteln Paulus i Romarbrevet.”
”Det räcker inte med att vilja söka, vi måste också vilja finna. Det räcker inte med att ha en sanning, vi måste också vilja leva den. Det räcker inte med att hitta en väg, vi måste också vilja gå den.”
Göran Larsson
Skamfilad
En annan författare som jag nyligen läst några böcker ifrån och uppskattat oerhört mycket är Tommy Hellsten. Han skriver så lättförståeligt och kärleksfullt om sådant vi människor kan uppleva lidande och smärtor kring, vårt beteende och våra oläkta sår. Han skriver bl a om föräldraskapet, medberoende, beroende, andlighet, självläkning och att vara medmänniska. Att läsa hans böcker har gett mig hopp, glädje och kraft. Här är en länk till några av hans verk.
Om lycka
Nedan följer ett citat ur boken Barn av livet – Resan till vuxenlivet och dess ansvar, Tommy Hellsten. En bok jag sträckläst de senaste dagarna. En bok om att tillfriskna från medberoende.
Därför anser jag inte längre att det finns lyckliga människor och olyckliga människor och att de olyckliga är de som haft en svår barndom medan de lyckliga skonats från allt sådant. Så enkelt är det inte. Lyckliga är de människor som är redo att möta sin smärta och ge sig hän till livet.
Tommy Hellsten
Det är så det känns för mig. Jag blir lyckligare med tiden (inte dag för dag, men med tiden) då jag stannar upp och möter mina smärtor från barndomen, sådant som ligger obearbetat i mitt inre och ger sig uttryck till att jag som vuxen beter mig som ett barn. Jag lär mig att istället vara en vuxen kvinna som bär och håller om, beskyddar mitt inre barn. Det är läkande och det är det tillfrisknandet boken handlar om. Det är andlighet för mig. Jag upplever mig vara i kontakt med själen när jag är i kontakt med mitt inre barn, lill-Fia eller Lätt-Maja som många kallade mig då. Det är hon/själen som bringar helhet och visdom i mitt liv. Det är henne jag omfamnar och låter vara en del i mitt liv – vara helt i mitt liv. Inte på ett omedvetet sätt som ger sig till uttryck destruktivt utan medvetet bär jag henne inom mig. Håller henne när hon är rädd. Och beskyddar henne med gränser när jag ser ett behov av det. Jag är vuxen med ett litet barn. Jag är hel. Jag är levande. Lev-ande. Jag kommer i kontakt med min sanna lycka. Med min livsglädje. Med livet.
Oskuldsfull
Drog det fina kortet, Oskuldsfullhet igår i Osho´s Zen Tarot. Och så läser jag kort därefter raderna..
Barn är oskuldsfulla och litar till att livet behandlar dem därefter. De accepterar att livet bär dem, det är naturligt och självklart; det finns ingen orsak för dem att ta livet i egna händer och börja kontrollera det…
Varför försvinner denna livsbejakande och modig baby inom oss? Varför blir vi livskontrollörer i stället för livsdeltagare.
ur boken, som jag med största värme kan rekommendera, Barn av livet, Tommy Hellsten. Och hur det än är med mina önskningar och mål i livet så ska jag ha denna främst;
Jag följer oskuldsfullt min passion och glädje i livet
och känner sådan oerhörd tacksamhet över att Gud (livet) sköter omsorgen om mig, min livsväg och min karriär.