Dag fem utan kaffe. Det går som mest fantastiskt bra även om jag längtar efter en kopp lite då och då. Men jag kan stilla suget med Ayurveda-thé eller vatten, det funkar en stund iallafall även om inget är som kaffe – jag älskar verkligen kaffe! Nu har jag lovat mig själv att ge min kropp åtminstone 10 dagar utan kaffe för att uppleva hur det känns efter den tiden. Vad som skiftar om, hur energin förändras, hur kroppen mår.
Det blev en dag utan kaffe. Huvudvärken gav vika efter några timmar, precis då tröttheten tog över. Jag somnade när Izabelle som middag, jag somnade på eftermiddagen när Nogge kom hem, jag somnade framför teven redan vid åtta och sov till och med under hela Hollywoodfruar. Vaknade lagom till slutet och kunde masa mig upp i sängen.
Imorse vaknade jag med förnyad energi, lite kaffesug, lite huvudvärk och stort pms-humör. Jag ger mig på en dag till utan kaffe även om sinnet (egot) säger åt mig att bara en liten kopp skulle lindra resan. Jag vet att det bara dämpar upplevelsen och att en kopp kaffe absolut försenar resan. Jag känner mig redan sen, sen till livet.
Har inte hittat något substitut till kaffet som jag känner mig nöjd med, théet smakar antingen för sött eller för beskt för min smak. Jag dricker mycket vatten, kallt och kokt silverthé – det är ju ändå livets dryck!