Tänd lyset
Har försökt att ladda ner härliga inspirerande videoklipp med Lilou Mace men utan att lyckats. Jag har nu setat vid datorn i över en timme, nätet är så segt, så segt. Jag ger upp. Det är tydligen inte meningen att jag ska inspirera med hennes klipp till er idag.
Och så sover jag bäst om jag undviker nätet någon timme innan sängdags. Och eftersom jag allra helst lägger mig vid 22.00 så börjar det bli dags att slå av datorn för kvällen. De kvällar jag sitter vid datorn för sent och mer eller mindre går direkt till sängen, många av dom kvällarna får jag svårt att somna. Jag kan känna oro eller stress. Så jag lyssnar ödmjukt till min kropp.
För mig är det viktigt att hitta min egen väg. Finna ut vad min kropp mår allra bäst av. Och bästa sättet är såklart att lyssna inåt och få svaren från sig själv. Men många gånger så inspireras jag av att lyssna till andra, lära av deras inre växt och process. Jag tror det är viktigt att vi vågar vara sanna och möta varandra. I mötet läks själar. I mötet med sig själv, men också i mötet med andra.
Jag bad här om dagen en vän att våga vara sann och öppen mot mig. Ibland gör sanningen ont. Jag ser det som om jag famlar i mörkret och inte hittar ljuset, då kan det vara så kärleksfullt av en vän att våga tända lyset åt mig. Visst, har man gått i mörkret ett tag så gör oftast det där starka ljuset väldigt ont i ögonen. Men när jag ser, så slipper jag snubbla och fumla. När jag ser kan jag acceptera det jag inte kan förändra och framför allt jag be om mod att förändra det jag kan.