Text från Martina
Ännu en tänkvärd text från Martina om att vara Arbetslös. Känner starkt för denna också eftersom jag möter många arbetslösa i min roll som JobbCoach. /Tack Martina
Arbetslös?
Jag är arbetslös. Det kan inte hjälpas men det ger en känsla av skam att säga det. Jag var på fest för några veckor sedan och fick frågan om vad jag arbetar med. Lite överslätande sa jag som det var och genast får man en lite förvirrad och beklämd blick tillbaka. Samtalet dör lätt ut för vad annars skall man prata med en helt okänd människa om?
Min arbetslöshet är på sitt sätt frivillig. Jag var till i våras egen företagare men kände av olika anledningar att det inte var rätt för mig. Jag valde att följa den starka magkänslan som skrek efter förändring och ”sålde” företaget (helt utan ekonomisk vinst) till min kollega.
Nu ville jag göra något helt annat. Sagt och gjort. Jag drogs till, sökte och fick jobb på ett utav Dalarnas största turistmål som guide. Jag som alltid varit livrädd att tala inför folk gjorde det helt plötsligt frivilligt? Jag minns med stor vånda redovisningarna i skolan som oftast slutade med katastrofkänslor då ingen hört vad jag sagt då blygheten tagit död på min röst.
Detta till trots drogs jag alltså till mitt nya arbete som guide och jag stortrivdes! Jag lärde mig massor och framförallt så växte jag naturligtvis som människa. Tyvärr är turistsäsongen slut nu och arbetslösheten ett faktum.
Det konstiga är att det inte gör mig så mycket. Det är mer min omgivning som ger det hela en beklaglig klang och väcker känslor av skam. Visst vill jag också tjäna pengar och visst skulle jag kanske må bättre av att träffa arbetskamrater på dagarna men vinsterna av livet hemma är värda så mycket de också.
Jag har tex förmånen att få vara tillsammans med mina barn efter skolan varje dag. Hur många barn får komma hem till ett upptänt hus med mamma hemma på eftermiddagen? Barnen kanske inte jublar lika mycket som jag men jag tror att innerst inne tycker de att det är väldigt skönt.
Jag har tid att gå i skogen. Vilken ynnest det är att få följa naturens gång och bara vara ute i skogen. Naturens kraft och energier är verkligen läkande. I går riktade jag ett varmt tack till skogen som verkligen blivit en vän. Skogen har fått höra många utav mina funderingar, sorger och hemligheter. Känns tryggt med en vän som bara lyssnar och i gengäld fyller en med energi.
Jag har en väldigt stark känsla av att något är på väg att hända inom mig och i mitt liv. Det är som om något som alltid funnits där nu pockar på min uppmärksamhet. Ibland känns det väldigt frustrerande att inte veta vad det är och inte kunna ”dra” ut det i förväg. Men jag antar att det måste få mogna i sin egen takt.
Jag är också ganska så säker på att allt det som jag det senaste året gått igenom, både jobbigt och roligt, har varit olika steg på en utstakad väg mot ett nytt kapitel i mitt liv.
Jag har flera gånger under året fått böcker i min hand som jag troligtvis aldrig skulle ha läst om de inte givits till mig. B l a Agneta Sjödins tre böcker har gett mig mycket. Tidningen Nära drogs jag till som av en magnetisk kraft mitt i middagsinköpen på ICA. Jag har haft möten med människor som jag känt varit väldigt viktiga och ”vägledda”.
Möten, situationer och ord som kommit till mig från olika håll som öppnat små och stora dörrar i mitt inre. Nu väntar jag med spänning på de yttre dörrar som skall uppenbaras för mig.
Jag känner själv att denna tid av ”arbetslöshet” har varit en tid av kontemplation och hårt arbete i min inre värld. En nödvändig tid för helande och utveckling.
Tyvärr så är det inte alla dagar lätt att stå emot omvärldens önskemål om att man ska hoppa på första bästa jobb och ut i arbetslivet igen – snarast. Men då känns det som om den här tiden varit förgäves, som om jag ger upp. Det är ju något som är på gång och något som ”någon” vill att jag skall utföra. Och det händer här och nu! Önskar bara att jag visste vad. Men en sak vet jag säkert och det är att det jag nu skriver eller själva handlingen i skrivandet och det faktumet att du läser texten har med det hela att göra!
Tack för att du tog dig tid att läsa mina ord och ville vara en del utav min resa till mig själv och min framtid.
Falun i november 2009
Martina…som tror på änglar och underverk.