Välj tacksamhet

2014-05-05

När mörkret hopar sig och motståndet växer, när separationen ökar, ensamheten ekar, rädslan flämtar… det är då, om inte förr, det är bra att välja tacksamhet. När det upplevda ser ut som hinder och hot, och världen tycks vara en skrämmande plats då kan jag vara säker på att jag förirrat och nålat fast mig själv i sinnet (läs: egot). När meningslösheten kommer hand i hand med hopplösheten, då är man vilse.

Jag är vilse i mig själv ibland. Jag blir både skärrad och stel av mina egna tankefaror som lurar. Är jag inte uppmärksam så lockas jag lömskt längre in i egots snåriga labyrint. Det är inte mycket som luckrar upp mörkret, förutom kärleken då förstås. Men jag kan ha svårt att finna enhet när jag känner separation, likväl som att vila i tillit när jag är rädd. Kärleken är alltid det självklart bästa valet men är jag förstelnad i mig själv så är det inte alltid enkelt att öppna upp – för kärleken, även om den är inom.

Jag har lärt mig två knep som lurar egot, men de kräver ju att jag först själv listar ut att jag blivit bortförd av det. Men kommer jag på mig själv, vilsen där i labyrinten av oro och ångest, då har jag två vägar att välja (finns säkert fler, men de här två funkar bra för mig). Den ena praktiserar jag ofta, ”stay with what is”, jag stannar med det som är. Jag stannar och genomskådar, betraktar och går djupt i det jag känner. Vad som, jag låter den känsla jag känner vara och jag möter till och med upp den, dränker mig i den. Det är magi, jag lovar… känslan transformeras när den får vara precis så djup, smärtsam och eländig som den är. Den transformeras till det motsatta, rädsla (egots essens) transformeras till kärlek (själens närvaro).

Och det andra tricket jag har, en aning angenämare kanske, är att se åt det andra hållet. När eländet är allt jag inventerar så vänder jag blicken och börjar ”count my blessings”. Räkna mina små och stora under istället. Jag tackar. Jag väljer tacksamhet. Inom mig söker jag upp människor, händelser, kroppsdelar, väder, djur, saker, pengar, mat, vatten, hälsa… att tacka för. Tacksamhet är kärlek. Kärlek är ljus. Och i ljus transformeras mörker… snabbt som attan dessutom.

Poängen är att låta transformation flöda. Egot är själva låsningen. Rädsla är en blockering. Den förstenar. Medans den gudomliga närvaron är flöde, transformation och förändring – i all evighet.

Amen