Vi är större

2016-07-29

 

Sommaren skänker mig mycket tid med barnen och njutning av Sveriges natur. Men också mitt i all denna sommar så börjar det glöda inom mig, yogan, skrivandet, delandet, helandet … det är så mycket jag. Och jag vill gärna dra mig undan på någon klippa eller bänk, stilla mig, lyssna och framför allt känna – känna själen i mig.

Börjar tro och kanske förstå att allt handlar om denna känsla, av själen. För mig är den viktigare än allt annat. Jag finner ro, trygghet, hopp där – i mötet med min själ. Och när jag så tar ledigt för att leva sommarlovsliv med barnen så kommer jag ibland på mig med att jag fortfarande springer på alldeles för fort mellan glasskö och badstrand att jag tappar kontakten, med mig själv, mitt innersta, min själ.

Och när jag springer mig ur kurs så faller det mesta, jag förlorar tillit, blir rädd, liten, retlig. Presidenter, politiker och IS skrämmer mig. Jag känner hopplöshet, oro och mörker.

Men det är inte världen som får mig ur kurs, det är jag själv. Och världen behöver inte fler människor som förlorar tillit och agerar på rädsla. Världen behöver människor förankrade i kärlek.

Jag kan välja om jag tänker låta mina tankar skena och skrämma mig eller så kan jag välja att göra det som får mig förankrad, trygg och hoppfull. Det spelar ingen roll hur kaotisk världen eller situationen än är, jag kan göra skillnad för mig och andra genom att vara förankrad i något större. Jag har tack och lov min tro, på detta större – gudomliga. Och när jag är i kontakt med mig själv känner jag det. Och när jag känner det så kan jag sprida det till andra, det sker liksom automatiskt och behöver knappt handlingar och ord – det känns. Känslan av att vi är en del i något större, som är evigt och fyllt av kärlek – vi är större än denna värld. Vi är världen, kosmos och evigheten på en och samma gång. Inget kan någonsin förändra det.