Vindsluckan är öppen
Det är något bra som händer i mig. Jag förändras på ett annat plan. Antingen så är det djupare eller så är det högre. Men jag ser det snarare så att när jag nu väl stannat upp mitt liv och jordat mig, funnit acceptens i att följa livets gång och har tillit till att allt är som det ska och jag vet typ ingenting om vad som komma skall (där har mitt egot inte släppt taget helt ska jag villigt erkänna, men jag är på god väg att finna ro i att jag inget vet om framtiden och det är som det ska) utan istället får vila i att allt är omhändertaget.
Den processen och även den med min kosthållning, att jag nu äter ännu mer lättare mat och vikten sjunker så känns det som att jag energimässigt höjs. Jag upplever det som att jag är i en högre kontakt med andligheten, alltet.
Jag mår bäst av att dra mig undan datorn, internet och bloggen. Bara göra hastiga insvep. Och istället ägna mig mer åt meditation, stillhet, bara vara och så känner jag att skrivandet är bra för mig. Det jag än så länge skriver för byrålådan.
Nu när jag är förankrad på ett ordentligt djup så är det ett ypperligt tillfälle att kliva upp på övervåningen och öppna vindsluckan. Jag känner att jag är i balans mellan himmel och jord.
Livet har så mycket att erbjuda och det visar mer och mer av sina gåvor när vi väl stannar upp för att upptäcka dem. Jag är tacksam för det liv jag lever precis här och nu. Tack!