Wow-feeling

Den här känslan som infunnit sig som jag skrev om igår handlar om att jag väljer mig. Inte så att jag gjort ett aktivt val, snarare så att det blommat fram. Min känsla av att tycka om mig själv, tycka om mitt eget sällskap och upptäcka vad jag mår bra av och tillåta mig själv att ha det bra.

Jag märker hur jag släpper taget om relationer, börjar upptäcka människor på ett annat sätt. Jag dömer inte men jag släpper taget och tränar mig i att – lev och låt leva. Jag behöver inte fixa, please’a och rädda. Jag tränar mig i att låta människor vara som de är, där de är och förstår att deras resa i form av läror och beteenden inte handlar om mig. Jag har slutat ta saker så personligt.

Hur andra lever sitt liv och beter sig handlar inte om mig. Som Vuxetbarn trodde jag att allt var ett resultat av att vara älskad eller oälskad.

Och när jag släpper taget och låter andra leva sitt liv och jag lever mitt så vänds energin som fladdrat där ute tillbaka in till mig. Jag väljer mig. Jag gillar mitt eget sällskap. Jag vill vara med mig för att jag älskar mig själv och det är en fantastisk känsla. Där finns tryggheten, friden och glädjen.

Det är där jag är nu. Och jag har sällan varit där. Hela mitt inre, mitt väsen, mina egenskaper och personligheter är som ett outforskat paradis. Det är wow-feeling på att gå på upptäcksfärd i sitt inre. Jag skulle vilja säga att det är som att gå ifrån kaos-förvirring till wow-feeling.

Jag älskar mig. Vad mer kan jag önska. Jag upptäcker den sanna kärleken, den utan förbehåll, åtaganden och förväntningar. Och vet du vad, det handlar inte bara om mig. Det handlar om dig med. Kan jag älska mig själv utan föreskrifter och kontroll så kan jag älska dig med.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *