Rensa först …
Efter den djupa utrensning jag varit i den senaste tiden börjar spänningarna släppa, prana (livsenergi) att flöda och hjärtat sjunga igen, jag känner mig verkligen hemma i mig själv! Det känns som jag gjort världens vårstädning och nu öppnat fönstren för att ta in frisk luft, lyssna till fåglarna som sjunger och gassa mig i den livgivande solen.
Allt lossnar, jag är flödet igen!
Nu har jag en ny illustratör på gång till mina barnböcker (den förra kände att det inte var rätt tid för henne just nu) och till helgen åker jag på skrivarretreat och djupdyker in i min livliga fantasi. Och givetvis kommer jag att skriva ur mig massor!
På tal om retreat så är min yogaretreat snart fullbokad, jag har 8 bokningar av de 12 platserna. Jag är helt lycklig över de som bokat in sig, det är så fina fina människor och vi kommer få en magisk och underbar helg. Tack!
Igår fick jag ett mail från en av mina läromästare Prem Nirmal i Indien. Han vill påbörja ett samarbete med mig, komma till Sverige och Europa och sprida sin visdom om Kriyayoga och spiritual growing. Mitt ♥ sjunger, eftersom han har så mycket fint att dela med sig av … Jag kände när jag träffade honom i Indien att han kommer vara en viktig länk i min egen andliga resa.
Jag kommer så väl ihåg en dag när vi satt på Sunyogi´s skuggiga veranda i Lachipur och pustade i den stekande värmen. Jag minns egentligen inte vad vi pratade om eller hur vi kom in på det, men plötsligt öppnade sig mitt hjärta och jag började berätta om barnböckerna jag ville skriva (visste knappt själv på den tiden att jag faktiskt ville skriva över huvudtaget), jag började gråta massor när jag berättade det för honom, jag gråter nu när jag skriver … Det var som att det var mitt hjärta som talade och hjärtat grät av lättnad att äntligen bli hörd. Hörd och förstådd. Hörd och sedd. Och då sa han, när du känner så mycket för dessa barnböcker då är det meningen att du skall skriva dem, det är en del i din livsuppgift.
Ja, vad kan jag säga. Jag uppmanar verkligen dig som känner att du har något mer inom dig, något som vill ut, något som vill förändras. Jag uppmanar dig att släppa taget om det som hindrar dig. Släpp det som hämmar dig, rensa i din röra. Du upptäcker mer av dig om du rensat undan de tunga energierna. Lätta ankar, segla ut på haven och upptäck dig själv. Släpp in lätt energi.
Det är så min resa sett ut, det är det jag fortfarande gör när jag sitter fast för länge. Jag letar inte efter något att lägga till i mitt liv, jag släpper taget om det gamla och det är på så vis jag gör mig själv öppen för det nya. Det strömmar fram så naturligt och lätt när jag skapat utrymme och är öppen. Är mig själv.
Den stunden på farstutrappen i Lachipur var jag i kontakt med mig själv. Jag hade släppt massor av mina gamla rädslor och ifrågasatt mina värderingar. Jag var öppen och vackert sårbar. Jag behövde inget skydd, jag vara bara omgiven av kärlek. Och i den tryggheten i mig själv öppnades plötsligt mitt hjärta och berättade om min livsuppgift.
Vad viskar ditt hjärta till dig?
Tack för att ni också använder min blogg till att dela. Jag är säker på att någon sitter just nu och känner igen sig i dig Lena.
Vägen visar sig när du börjar släppa ut det kreativa bubblet inom dig. Tänk om det är de bubblorna som visar vägen, vi skickar upp dem som såpbubblor till skyn och springer glatt som barn efter dem. Vägen kanske är så enkel och härlig även fast vi inte från början VET vart den (bubblorna) ska föra oss.
Jenny, det lilla är det stora, det är jag säker på att du känner och kommer få bekräftat om och om igen när du besöker Sunyogi i Lachipur och hjälper honom med att ’ge’, ge i det lilla och se vad mycket det betyder där hos dem. Det hjärta är fyllt av välgörenhet till oss alla.
Kärlek & Solsken
Fia
Om du bara visste hur mycket du berör, sitter här med tårar rinnande. Ibland känns det som det du pratar/skriver om gällde just mig 🙂 Jag är impad av din resa till där du är nu och jag önskar att jag en dag VET vad jag ska göra innan jag spricker av det kreativa bubblet inom kram <3
<3 <3 <3
Du skriver så vackert och det berör verkligen (jag grina också i det stycket…) jo mitt hjärta viskar välgörenhet och att vara tacksam för det lilla som finns omkring mig.