Avskalat
Förra veckan när jag förberedde yogan i kyrkan hade elen slagits ut i många av vägguttagen (eller snarare hade säkert någon gammal kyrkpropp gått) och jag fick leta mig fram till ett som fungerade, det fanns i städskrubben och därifrån snitslade jag ut sladden till kyrksalen.
Ikväll när jag åkte till Falun kände jag att jag glömt något, rabblade för mig själv upp; Ipod, yogamatta, nycklar, deltagarlista, ljus … och kände att allt var under kontroll även om väskan kändes väldigt lätt.
Och medans jag höll på som bäst att svabba kyrkgolvet så slog det mig vad jag hade glömt, högtalarna, dockan till Ipoden var kvar hemma i köket i Borlänge. Ringde några samtal till yogisarna men fick inget napp på högtalare, förutom Elin som fick med sig ett par som hade annan anslutning.
Van som jag är att utöva mina yogaklasser till stillsam behaglig musik fick den här gången upptäcka att tystnaden i en stor vacker kyrksal fyller mer än alla vackra låtar. Harmoni och stillhet är som ljudvågor som kommer från det inre. Jag själv njöt något alldeles fantastiskt av ett avskalat, enkelt och väldigt tyst yogapass. Det var som vanligt en stund av närvaro och sinnesro men med en större möjlighet att se djupt i det inre.
Det var ett heeelt underbart pass! <3