Äventyrsdag

2012-06-11

Idag har jag fått träna mitt tålamod och tygla min panikattack samtidigt som jag lett rofyllt in genom bilrutan och i nästa sekund ringt massor av alarmerande tefefonsamtal till Polis, Nogge och nära vänner…

Det började med en fin tur till Bäsna Handelsträdgård med min mor och lilla Izabelle. Vi inhandlade vackra blomster till tomten och Izabelle sprang lycklig bland gångar och snår. När vi skulle bege oss hemåt så spände jag fast Izabelle i framsätet och slängde in nycklarna på förarsätet, slog igen hennes dörr och skulle bara packa in blommorna.

Då upptäcker vi att alla dörrar har gått i lås, nyckeln är inne i bilen och så är alltså även Izabelle. Jag fick ”lätt” panik och som tur var fann mamma lugnet och stod i fönstret vid Izabelle och sjöng barnsånger för glatta livet medans jag ringde runt…

Jag pratade med Polisen som erbjöd sig skicka ut en patrull och slå in rutan. Men jag fick tag på en vän som kunde åka hem till oss och leta efter reservnycklen som sen visade sig vara försvunnen. Massa samtal hit och dit, ingen nyckel att hitta. Så till slut fick vi gentlemanna-hjälp av en herre på handelsträdgården som gav sig på ena bakrutan med en slägga. Jag kunde klättra in och slå av larmet, öppna bilen och krama den tappra tösen.

Kan konstatera nu i efterhand att det var mest oro och ängslan i mig och mamma. Hjälp fanns hela tiden till hands i Bäsna och det viktigaste av allt var att Izabelle behöll lugnet, hon satt där inne och visade ytterst lite oro först mot slutet eller så var det så att hon tröttnade ur.

Vi kunde kramas länge och väl. Gentlemannen hjälpte oss med glaskross och ordnade så att mamma fick något att sitta på. Izabelle jollrade och talade glatt på vägen hem, verkade inte berörd. Det var jag och mamma som behövde oss många djupa andetag och en stark kopp kaffe.