Trance medium

2012-10-03

Att vara i trance och ta emot budskap från andevärlden har en del skillnader från ”vanlig” mediala förmåga, som jag ser det. När jag arbetar som medium på en sittning eller seans så tar jag emot budskap, bilder, känslor från anden (dvs någon när och kär till personen framför mig), jag tolkar dessa med mina ord, mina upplevelser och min referensram. Jag ser mig som en tolk och gör min bästa förklaring av det jag får till mig. Jag förklarar det jag ser, känner, hör och upplever.

Jag behöver hela tiden vara ren i mitt sinne och till det jag får till mig, ge det en sådan klar och ärlig beskrivning jag kan utan att själv bedöma, rannsaka eller förvränga informationen. Det är upp till mig, min dagsform och mitt kära lilla ego hur öppen jag är och sann att dela det.

Att vara i trance gör det hela enklare som jag ser det (om man ser det som enkelt att gå i trance förstås), jag tackar min kära kropp för den förmågan. Och mitt sinne som vet att det ärligaste och bästa är att låta andevärlden tala fritt och utan dess inverkan. När jag försätter mig i trance så känner jag hur hela kroppen blir avslappnad och upplevs orörlig (jag kanske rör mig men det är inget jag har kännedom om själv isf). Det känns som jag är i hypnos. Jag är en betraktare av vad som sägs men minns inget, hör bara orden precis när de strömmar fram ur min mun men skulle inte kunna återberätta hela budskapet efteråt även om jag har en känsla av essensen eller att några ord dröjt sig kvar.

Det råder faktiskt viss avundsjuka även inom mediumyrket och jämförelsen är stor över varandras metod, arbetssätt och inte minst utbildning. Jag gör mitt bästa för att avskärma mig från detta, då jag ser att det ännu en gång är våra egon som talar. I våra sinnen (egon) är vi alla olika, vi är åtskilda och vi är ensamma. I kärlekens som strömmar genom andevärlden så är vi alla ett. Vi får hela tiden budskap och känslan av att allt är enigt, allt är kärlek och allt är gott. Jag väljer att ta emot de budskapen och tro på det jag upplever. Jag vet åtminstone som människa utan den andliga tron eller inte, att när jag väljer att fokusera på det goda i människan och kärleken till livet så mår jag mycket bättre och allt känns bra.

Jag är så tacksam för förmågan att förmedla dessa budskap. Jag bugar av respekt för mitt intellekt som väljer att arbeta som medium trots viss skeptism. Jag bugar än djupare för mitt hjärta (och själ) som visat mig vägen till något högre inom mig själv och i världen. Jag tackar för tilliten som Gud gett mig en rejäl dos av och för livsvägen som jag går på.

Tack ❤