Min tro

2013-04-14

Jag hittar djupare in i min tro och det tackvare Oneness. Jag har alltid känt mig kristen och tillbett Gud men tappat bort mig genom åren, från en tro som var stark när jag var liten. Det är det som är det vackraste med Yogan och Oneness att det inte är någon religion utan mer som en hjälp att finna innerligare kontakt med den tro man redan har. Och tror man inte alls på något så det också okey det med. Vi är alla samesame, ett, oavsett trosystem, bakgrund, hudfärg…

Jag tror. Och jag finner så mycket trygghet och tillit till min tro. Jag litar verkligen på någon större kraft, någon allsmäktig energi som ser över oss alla och vill oss väl. Det som gör att vi hamnar fel är när släpper taget om den kraften och förirrar oss i livet helt själva, fulla med sturskhet att jag vet minsann bäst. Så ser jag det i alla fall, det är då jag gått vilse i livet när jag varit vilse i mig själv och helt tappat kontakten med den närvaron. Tappat mig själv. För den gudstro jag har är ingen skäggig gubbe uppe bland molnen, den tro jag vilar i är att Gud finns i mitt eget hjärta likväl som i ditt. Och när jag irrat bort mig så har jag hamnat i huvudet istället för hjärtat och lagt hela mitt liv i händerna på sinnet istället för själen.

Eftersom Gud är med dig hela tiden
finns det ingen annan plats som är närmare Gud än den du befinner dig på just nu.

Rick Warren
Leva med mål och mening

Leva med mål och mening är förövrigt den boken jag fullkomligt slukar just nu, trots att det rekommenderas att läsa den under 40 dagar som den andliga resan är som boken tar en med på.