Leva på låtsas

2013-05-22

En sommar ligger framför oss och jag tänkte redan nu förbereda mig med att bromsen är den viktigaste pedalen. Jag tänker stanna upp och njuta. Vet inte hur många vårar och somrar jag har missat, inte slumrat mig igenom men rusat med skygglappar. Vaknat upp så dags till hösten och märkt att jag missat doften av syren, den daggvåta gräsmattan, det svalkande doppet, skriet från fiskmåsarna, skuggan under trädet, glassen som smälter… ja, inte för att jag missat det, jag har givetvis upplevt det men inte på riktigt, riktigt.

Det är en sak att bara plöja igenom årets ljuva sommartid och vara med och att liksom på riktigt vara där. Då menar jag i ett med allt, inte tänka på att jag går i det daggvåta gräset utan verkligen uppleva det daggvåta gräset. Inte banna den ihärdiga myggan i sommarnatten utan uppleva den med, den är väl sommar om nått. Den och allt annat som surrar. Det hör jag bortom mitt eget surr.

Jag älskar den här årstiden och har alltid skuldbelagt mig själv när hösten kommit att jag gjort som jag alltid gjort, levt någon annanstans i sinnet eller låtsaslevt i stunden.

Jag vet nu att det är sinnet som låtsaslever. Så jag ber om hjälp att leva på riktigt, alltså få vara i hjärtat med vad sommaren än vill bjuda på. Det blir garanterat inte som jag tänkt (läs: sinnet planerat) men det blir alltid som det ska, livet bjuder mig på en resa och jag tänker tacka Ja – med själen som resekamrat.