Närvaron
Vi är många som har närvaron vid våra tankar. Vi tänker och konstruerar, rekonstruerar, justerar, rättar, dömer, berömmer, drömmer genom tankarna och alltså sinnet. Vår närvaro styrs som oftast genom sinnet, filtreras av tankarna och alltså av just sinnet. Det krävs oerhörd energi att föra närvaron i sinnets och tankarnas omloppsbana och cirkus, det är oftast ett virrvarr av tankar som för med sig känslor som far upp och ner i värsta bergodalbaneåket. För att inte tala om in i framtiden och tillbaka till… dåtiden. Aldrig i nuet, sinnet är aldrig i nuet.
I jämförelse så skulle få av oss komma på tanken att föra vår närvaro med det vi just ätit och genom matsmältningen, in i magsäcken och ner i tarmarna. Varför skulle vi ens komma på tanken att behöva engagera oss i matsmältningen, den sköter sig av sig självt. Oavsett vad vi stoppat i oss så klarar den sig alldeles utmärkt utan vår närvaro. Visst, har vi ätit något olämpligt så kanske vi får magsmärtor en stund, men vi har tillit till att kroppen sköter det där på egen hand, inget vi behöver lägga oss i förutom kanske genom att lägga oss en stund och vila till den värsta smärtan lagt sig då. Men vi vet att den går över och alltid gör det utan vår inverkan. Det sköter sig automatiskt.
Det är samma sak med tankarna. Jag lovar, de sköter sig automatiskt. Det kanske ibland ger visst obehag, det kanske smärtar precis som vid intaget av olämplig föda att gjort ett intag av olämpliga tankar men det sköter sinnet av sig självt. Ingen sk olämplig tanke (som kanske resulterat i oönskad känsla) kommer att stanna, det är helt omöjligt, sinnet sköter transporten utav sig självt, precis som matsmältningen så sker det per automatik, vi är liksom konstruerade så. Det ser ut att flöda in och det kommer garanterat att flöda ut när vi tillåter det att vara som det ska vara. När vi låter det som tänks vara där (det som är passerar matsmältningen vara där), när vi tillåter det som känns att kännas (magsmärta eller vemod) så vet vi att det kommer inte alltid att vara där, det är helt omöjligt, det går emot hela vårt kroppsliga och psykiska system, det är byggt för passage och flöde. Det sker naturligt. Ansträngningslöst, alltså med väldigt lite energi. Det sker lätt och smidigt. Tvärtemot vad som sker om jag med min (sinnets) vilja vill styra bort något ur tankarna eller fortgå processen, det kräver ändlöst med energi och det sker oftast av resultatet att det jag önskar bort stannar längre. Det jag gör motstånd emot har en tendens att göra så, uppehålla sig kvar.
Det är alltså inte meningen att vi ska ’messa’ med matsmältningen, eller andningen, eller blodomloppet, eller tankarna och sinnet, vi bör låta det vara – precis som det är. Då ges vi energi till att uppleva det som är, nuet. Precis den stunden vi har här just nu. Att uppleva den. Och nu uppleva denna stund. Och nu uppleva denna stund. Och nu uppleva denna stund. Det är vårt naturligaste sätt att leva, det är att leva i kontakt med själen istället för genom filtret av sinnet. Det är att leva i samklang med hela livet. Det är att leva i samklang med varandra. Det finns ingen dåtid eller framtid som hindrar mitt möte med mig själv, som jag är just nu. Det finns ingen dåtid eller framtid, inget dömande, inga rädslor som står i vägen med mitt möte med dig. Vi är i nuet, både du och jag. Vi möts för första gången på riktigt. Precis som vi är. Utan ansträngning. Utan fokus på sinnet. Helt i närvarande av nuet, som det ges oss. Vi möts i hjärtat. Vi är närvarande. Vara nära.