Rötter
Det är sensommarvärme ute, solen skiner men höstvindarna är som de ska – det knakar i huset när de dundrar förbi. De får mig att tänka på rötter och stadig grund. Imorse var jag med min pappa och Izabelle på nya Coopbutiken och handlade, det var så mysigt att gå där med pappa.
Det ruskar om lite i mitt liv nu också, det känns som rötter rycks upp. Fast jag upptäcker att det gör de inte, de bara förtätar sig och blir starkare av livets blåst. Kanske just livet blåser tag i oss emellanåt så att vi ska känna dem, rötterna vi har under oss. Hur ska vi någonsin kunna uppleva vår styrka, kraft och trygghet om vi inte ruskas om.
Jag känner min kraft, min närvaro och min styrka varje dag nu. Det betyder inte att jag inte är sårbar, det känner jag också – min sårbarhet. Men den kan bäras upp av mina trygga grund. Jag känner att jag vilar mot något större… jag vet att allt är som det ska, även en stormig sommarvarm oktoberdag.