Om lycka
Nedan följer ett citat ur boken Barn av livet – Resan till vuxenlivet och dess ansvar, Tommy Hellsten. En bok jag sträckläst de senaste dagarna. En bok om att tillfriskna från medberoende.
Därför anser jag inte längre att det finns lyckliga människor och olyckliga människor och att de olyckliga är de som haft en svår barndom medan de lyckliga skonats från allt sådant. Så enkelt är det inte. Lyckliga är de människor som är redo att möta sin smärta och ge sig hän till livet.
Tommy Hellsten
Det är så det känns för mig. Jag blir lyckligare med tiden (inte dag för dag, men med tiden) då jag stannar upp och möter mina smärtor från barndomen, sådant som ligger obearbetat i mitt inre och ger sig uttryck till att jag som vuxen beter mig som ett barn. Jag lär mig att istället vara en vuxen kvinna som bär och håller om, beskyddar mitt inre barn. Det är läkande och det är det tillfrisknandet boken handlar om. Det är andlighet för mig. Jag upplever mig vara i kontakt med själen när jag är i kontakt med mitt inre barn, lill-Fia eller Lätt-Maja som många kallade mig då. Det är hon/själen som bringar helhet och visdom i mitt liv. Det är henne jag omfamnar och låter vara en del i mitt liv – vara helt i mitt liv. Inte på ett omedvetet sätt som ger sig till uttryck destruktivt utan medvetet bär jag henne inom mig. Håller henne när hon är rädd. Och beskyddar henne med gränser när jag ser ett behov av det. Jag är vuxen med ett litet barn. Jag är hel. Jag är levande. Lev-ande. Jag kommer i kontakt med min sanna lycka. Med min livsglädje. Med livet.
