Själslig Yoga

Sofia Savita NorgrenYoga är inte någon religion men för mig är det andlighet. Yogan har ett enda syfte för mig och det är att förena den själsliga närvaron (anden) i min kropp. När jag utövar yoga, meditation eller pranayama (andningsövningar) så förnimmer jag mer av själen i mig själv. Jag känner den i hela kroppen, sen vidare i auran och ibland expanderad i hela rummet.

När själen omfamnar hela ens väsen så infinner sig friden och kärleken, sinnet tystnar och vilar i stillhet. Energin upplevs oändlig och kärleken är villkorslös – vi blir ett. Jag inser att vi är ett. I den närvaron finns inget annat, bara jag, ett ”one”, som inte är det jag och den kropp jag lärt mig att identifiera mig med. Det lilla jaget är omsvept i någonting vidsträckt som sveper om alla lilla-jag i världen och förenar dessa som ett. Som om varje vattendroppe samlas och förenas i ett gudomligt hav av kärlek, närmare bestämt frid och glädje.

Det är Yoga för mig. Något stort, och sant, något evigt – som är jag. Inte mitt lilla-jag, utan mitt gudomliga jag förenas med mig när jag utövar yoga. Jag behöver inte ens önska att förenas i enhet med världen och kosmos, det räcker gott med att jag förenas med mig själv, mitt sanna jag, det gudomliga inom – plötsligt är jag ett med Livet och känner enhet med alla och envar.

Yoga är fysisk övning, i stort eller smått, men för mig handlar det mest om andlig närvaro i min kropp och i mitt liv. När jag utövar Yoga så bjuder jag in själen i min kropp och när sinnet stillas så hör jag guds röst (hjärtats röst) inom mig. När jag yogar inser jag hur liten mitt ego egentligen är och hur stort det mopsar upp sig och just genom Yogan så försvinner domar, hat och rädslor i den varma vågen av själslig (gudomlig) kärlek. Allt omfamnas… även mitt lilla jag och det är den skönaste av känslor.

Namaste Savita

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *