Tillåtelse
Att ge mig själv tillåtelse, just den meningen blev min viktigaste insikt under helgens Psykosynteskurs på Humanova. Jag står inför vägar som jag vill ta, steg jag vill gå, sanningar jag vill uttrycka – jag står helt enkelt fortfarande kvar inom vissa områden i mitt liv och har inte anammat mitt hjärta helt och fullt. Jag trodde först det handlade om att våga leva ut det – våga leva som mig. Men så insåg jag att modet det har jag… oftast. Jag kände att för min del så var det inte modet som behövdes förstärkas utan istället hade jag ett stort behov av att ge mig själv tillåtelse att följa hjärtat.
Som det lilla osäkra barn som jag kan känna mig som, så behöver jag agera både moder och fader och ge mitt lilla barn tillåtelse. Säga till mig själv: Du har min tillåtelse, Du har min kärleksfullaste tillåtelse att leva Ditt liv precis så som Du vill leva det. Hålla upp dörren och med den innerligaste kramen säga farväl, med orden jag vet att Du kommer leva Ditt liv på bästa sätt och Du har mitt fulla stöd till alla vägar och livsval Du väljer.
Så kloka ödmjuka ord. Att i samförstånd med det egna hjärtat ge sig tillåtelse är stort och modigt. Jag tar till mig tankar som jag behöver för egen del känner jag
kram till dig Sofia
Emma