Min vilja vs Guds vilja

2015-08-05

Trots mitt tidigare inlägg och mina tankar om att höstens schema kommer att lägga sig tillrätta så kommer jag på mig själv med att under min meditation be till Gud om att lösa det så som jag vill ha det. Jag lägger ut mina önskningar om yogaklasser (dagar, lokal, tider, orter), antal deltagare till kurser, när jag vill gå på mina 12-stegsmöten (föredrar Alanon numer) och att jag också vill kunna gå och ta egna yogaklasser i Kundaliniyoga… ja, jag styr och ställer som en tok. Roddar upp allt i minsta detalj och lämnar inget åt slumpen. Är tillbaka och tar (läs: försöker) kontrollen.

Och där och då när jag inser hur jag håller på så frågar jag mig själv. Why?
Och får som en blixt från klar himmel till mig att jag ännu inte bestämt mig om jag ska styra föreställningen (som vi kallar det i 12-stegsprogammet) eller om Gud ska få råda. Jag har fastnat mellan mina egna beslut och att lägga besluten till Gud.

Och jag ser vart det far snett. Jag tror nämligen på Attraktionslagen. Det jag sänder ut får jag skörda. Så jag sänder och sänder. Men det går emot min egen grundvärdering, den att Gud vet bäst vad som är bra för mig. Jag vet egentligen inte ett dyft. Jag tror mig veta – men Gud vet.

Jag tror mig veta att två yogaklasser i veckan är vad jag behöver både fysiskt, själsligt och ekonomiskt. Jag tror mig veta att en fylld grupp på Oneness Awakeningkursen är bäst. Jag tror mig veta att det ska vara en Oneness Awakeningkurs just den helgen. Jag tror mig veta vilka möten jag behöver gå på. Jag tror mig veta vilka handlingar jag ska göra. Jag tror mig veta vilka beslut att ta. Jag tror mig veta vad jag vill. Men jag vet ingenting! Ingenting!

Det enda jag nu vet är att Gud vet. Och jag mår f-n så mycket bättre när jag vet det och när jag låter Hen råda.

Gud för mig är Livet självt. Jag har inget med Livets styrning att göra. Jag behöver enbart ta emot det så som det ges mig. Jag har ett sinne som säger bu ena gången och bä andra. Si och så. Dit och hit. Upp och ner. Sinnet förvirrar mig om jag lyssnar till det. Och när jag slutar lyssna till hit, dit, bu, bä, si, så – så upptäcker jag livet. Livets vilja. Livets vägledning. Jag hör, ser, känner … vet – vad Gud vill med mig.

Och är det något jag har tillit till så är det att när Livet råder så blir allt bra – allt som det ska. Allt är alltid omhändertaget. Och när Livet råder och jag låter det råda, även över mig, så mår jag bra. Fantastiskt bra. Och till syvende och sist så är det min enda önskan att må bra. Ha ett fantastiskt bra liv och njuta av det. Och om jag njuter när jag släpper kontroll och oro och bara låter mig vägledas.

Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom (steg 3 AA’s 12-steg). Jag beslutar att lägga min vilja och mitt liv i händerna på Gud. Och minns orden från min förebild Louise L Hay när hon blev tillfrågad hur hennes karriär blev som den blev, ”jag svarade bara mina fax (på den tiden) och telefonsamtal”. Hon lät Livet efterfråga henne och sa Ja när det gjorde så.

Jag vet att oavsett yogaklasser, kurser, möten hit och dit så kommer varenda minut den här hösten, och nästa, och nästa vara vägledd minutiöst. Allt är som det ska. Livet är tillrättalagt och jag har ingen aning om hur – och det är det som är det underbaraste med det.