I nuet är jag gudomlig
Art of letting go – undrar om det bara är de senaste årens tema eller mitt livstema. Det är mycket frihet i konsten att släppa taget (eller slappna av som jag föredrar att se det som). Slappna av med det som är.
Att vara i en livsprocess beskrivs ofta som att skala en lök, under ett skal väntar ett annat, och därunder ytterligare ett. Jag tänker att om jag har förmågan att skala av – slappna av – med det som är, det som känns, det som upplevs, det som sägs, det som ses … där och då (läs: här och nu), i acceptans av det som är så upplever jag nuet. Och jag undrar om det inte är den känslan – av nuet – som vi alla längtar efter. För precis där, i nuet, så är kontakten med Gud (Livet, Källan, Universum). Den har inte varit, den kommer inte att ske – den kan bara upplevas här. Precis nu. Kontakten med Gud.
Och inte heller är den öronmärkt för sänkta solnedgångar, långa kyssar, magnifika utsikter. Inte alls. Den är tvärtom i allt. Smutsigt som rent, vackert som fult, ont som skönt, ilsket som glatt. Det gudomliga är i allt som vi tillåter oss att uppleva fullt ut.
Och som jag längtar att uppleva det Gudomliga i mig. Älska mig. Älska Gud. Men tills jag lyckas med det så behöver jag lära mig konsten att slappna av med allt som jag är, precis just nu. Inte sen. Inte efter korrigering. Utan nu. I nuet är jag Gudomlig.