Livets mening
Jag vet att många inom new age-röreslen säger att vi här är på jorden för att växa och lära, att målet är att bli ett med det gudomliga. Att en dag återförenas med den källa vi härstammar ifrån.
Jag tror också att det är dit vi återvänder en dag, till vår källa av enhet och kärlek. Och ja, jag känner att livet prövar mig gång om annan och ja, jag känner att jag då växer efter varje livskris.
Men jag fick en uppenbarelse (eller insikt) en dag där på gräsmatten i Indien – att vi är här för att njuta. Vi behöver inte vara här för växandet och lidandets skull, även om det är en del av att vara människa. Vi har valt att vara här för att uppleva hur det är att vara människa (till skillnad från ande/själ) i en kropp, en kropp utvecklad med sinnen som förstärker upplevelsen av livet. Förstärker upplevelsen till gudomlighet.
För nog är det gudomligt att snusa på en bebis, gå barfota på en varm sandstrand, hålla en åldrad hand, äta choklad och faktiskt vissa gånger dricka en kall öl.
Livet må handla om växt och lärande, men det största lärandet för mig just nu är att vara tillräckligt närvarande för att uppleva dessa stunder. Jag finner enhet med mig, livet och Gud när jag njuter av där jag är och den jag är.
Vi behöver inte ta oss någonstans, varken till kloster eller till nirvana för att vara gudomliga. Gudomliga väsen är vi redan, det kan ingen ta ifrån oss. Vi kan njuta redan nu av att både vara gudomliga och mänskliga, det bästa av två världar om du frågar mig. Och om jag är munk eller busschaufför gör ingen skillnad, eftersom vi är alla besjälade med samma ljus.
Var den du är. Eller var den du vill vara. Gör vad du vill med det här livet. Följ din passion. Du är här för att leva, precis så som du vill leva. Lär dig bara förmågan att njuta av dig själv och livet, för jag tror det är därför du är här.
Tack! Visa, vackra ord.