Tid, skönhet och avslappning
Min rädsla för döden har krupit sig på, flera vänner har mist anhöriga den här veckan och det har berört mig och väckt min rädsla. Och när rädslan griper tag i mig så frågar jag den – vad är jag rädd för? Och förstår att jag inte är rädd för att somna in och färdas till andra sidan. Jag tror verkligen att livet fortsätter och blir än ljusare efter döden. Men jag är rädd för att svika barnen, rädd för deras sorg om de skulle behöva mista sin mamma, rädd för deras smärta. Rädd att inte vara där med dem i livet, när de behöver mig eller när de vill dela glädjen med mig.
Och mitt i mitt djupa snack med mig själv och rädslan att inte finnas där för dem så tänker jag att nu är jag här. Nu kan jag finnas här för barnen. Nu kan jag välja att dela glädje och sorg med dem. Nu kan jag välja att jobba mindre, logga ut från sociala medier och umgås mer med dem. Nu kan jag ge dem min tid och min närvaro.
För det är det min dödsrädsla handlar om, att inte få finnas där och ge av min tid och närvaro. Så jag blir vän med rädslan. Den skakar som alltid om mig när den kommer, men är jag uppmärksam så inser jag att den inte vill putta omkull mig – tvärtom vill den få mig på rätt köl och i kurs igen.
Jag lägger till TID på min mentala visionboard. Där ligger också SKÖNHET och AVSLAPPNING. Jag vill omge mig med skönhet och jag vill känna mig relax’ed.
Så just nu i livet är orden tid, skönhet och avslappnad mina ledord. Välja tid till familjen, omge mig med skönhet i livet och sträva efter ett tillstånd av chill inombords. Vad finns mer att önska.
Men åh vad fint att läsa dina rader Anna. Tusen tack för att du delar. Det hjälper mig och säkert många fler att inse vad som är viktigt i livet, vad som är livet. Tusen tack!
Berör mig mycket att läsa att meditationerna hjälper också, så glad för det. Tack.
Kram Savita
Förstår precis dina tankar! Jag är tre barns mamma och drabbades av ett hjärtstopp för ett och ett halvt år sedan. På familjens efterlängtade utlands semester. Jag klarade mig bra och nu; ja min insikt om livet är så mkt klarare. Att bara få finnas kvar här, få krama och lyssna på barnens berättelser få höra talgoxens första vår truddilutt och koltrastens kvällsång det är livets guld.. Jag har vänt den hemska händelsen, och ser den med stor tacksamhet, tacksamhet att få på sig nya glasögon i livet; vad är egentligen viktigt? Jag lever, jag känner, jag smakar, jag finns.. i nuet i varje sekund för mig och mina kära. Dina meditationer har hjälpt mig obeskrivligt mycket! Att hitta lungnet och stabiliteten då allt har skakats om, är så tacksam! Kram