Guds plan
Åh, vad jag älskar känslan när jag överlämnar mig själv och mina beslut till Gud. Det är så makalöst befriande, det skänker mig glädje, harmoni och tillit. Så skönt!
Till skillnad från när jag råkar glömma bort det och börjar rodda själv i mitt liv och min framtid, det blir ansträngande, tjorvigt, tungt. Och jag blir så självupptagen. Upptagen med mig själv och mitt mitt mitt.
Bäst mår jag när jag lever med öppet sinne och välvillighet till Guds plan för mig. Nått annat som jag mår bra av, på tal om att hamna i självupptagenhet, är att vara i givande. Söka sätt att ge, ge av min tid, min energi, min kunskap … hela tiden påminna mig om intentionen att vara givande. Och fråga mig själv, på vilket sätt kan jag vara till service idag?
Åter till att lämna över framtiden, val, beslut och handlingar till Gud. Det är inte alltid helt lätt, jag älskar ju trots allt att styra mitt sinne, coacha mig själv mot satta mål. Planera och strukturera. Men när jag ser tillbaka på år som gått så tar det ju himla mycket energi och tid att sia om framtiden, så smartaste sättet (som jag ser det) att bevara och kanske till och med fylla på energi är att överlämna sig själv till den gudomliga planen.
Som min stora förebild Louise L Hay svarade på frågan om hur hon planerat sin långa och framgångsrika karriär: Jag har bara besvarat det som efterfrågats via fax och telefonsamtal (inget internet när det begav sig). Hon har alltså inte styrt, hon har varit öppen och följt livet.
Det är där jag vill vara, där jag mår bra, i tillit till Guds plan.