Samhällets fel
Det pratas ofta om att det är samhällets fel att vi kvinnor har en snedvriden och osund syn på vår kropp. Samhället och media är skurkarna. Jag har svårt att förstå att skulden läggs där, är det inte vi som är samhället? Är det inte vi som skapar, lever och konsumerar – även media?
Jag som älskar att konsumera Kardashians, jag ser att de för ut ett speciellt kvinnoideal över världen men jag ser också att de själva är fångna av samma ideal. Så vem är offer och vem är förövare.
Det jag vill komma till är att det kanske inte finns någon förövare. Vi är alla oskyldiga. Det kanske inte ens finns något rätt eller fel. Man kanske får leva och vara precis som man är. Och att friheten kommer när vi slutar döma.
Min make (eller andra män) har aldrig fått mig att känna mig tjock och ful, det har jag själv fått mig att känna. Jag har dömt ut mig och min kropp, jag har tryckt ner mitt eget värde. Jag ville skriva det eftersom jag vet att de finns de kvinnor som anser att det är männens fel att vi har en osund kroppssyn till oss själva.
Nåväl, i morse satt jag i badet och kände sådan frid till min kropp, jag strök över låren, överarmarna och såg ner på fötterna och kände bara kärlek. Bara kärlek. Och jag passade på att be min kropp om ursäkt för alla nedlåtande tankar jag utsatt den för. Och det kändes som huden och cellerna svarade an med kärlek, som att press släppte och att frid fick spridas.
Sprid lite kärlek idag, börja med att sprida den till din egen kropp.
