Tillåtelse
För mig är det som att jag väntat på att någon ska ge mig tillåtelse till livet. Tillåtelse att säga ja, tillåtelse att säga nej, tillåtelse att njuta och tillåtelse att ta för mig och lysa.
Jag börjar tydligt se att jag väntat på denna tillåtelse från någon. Att denna någon ska säga till mig att det är okey, stick iväg och ha skoj nu, ta inte livet så allvarligt, njut och ta för dig. Njut och var du, var så mycket du som bara du kan. Världen behöver dig. Du behöver dig.
När jag nu tränar mig att omfamna orden – jag tillåter – så händer nått, jag blir den som tillåter mig själv att vara som jag är. Framför allt vara mer av den jag är. Slut gömma, förminska eller ursäkta mig. Jag tillåter mig själv att gå ut, leva, ta för mig och njuta av bara den enkla anledningen att jag älskar det. Njuta av mig själv, min kropp, min personlighet, mina val och mitt liv.
Jag tror det är dags att kliva ur skuggan och in i ljuset nu alla vänner, om du inte gjort det redan så hoppas jag du inspireras att ge dig själv tillåtelse att vara så himla härlig som bara du kan.