Ett beslut
Det har gått ca 4 månader sedan mitt beslutet att tycka om mig själv och känna mig belåten, inte bara med mig själv utan också belåten i min kropp. Och jag har insett att tycka om mig själv och känna mig snygg har inget med utseende att göra. Det är ett val. Jag tog beslutet och det skiftade allt.
Jag tog reda på vad jag ville egentligen, och det var att känna mig snygg och tillfreds. Frågade mig vad jag ville känna. Kom fram till att jag älskar att svassa runt i känslan av belåtenhet. Så med den vissheten så hade jag ett fokus, jag fokuserade på belåten. Baaam! Så enkelt är det, fokuset gör hela skillnaden. Det skiftade mitt mående, min gång, min syn på mig själv i spegeln.
Och sedan dess har mina dömande tankar inte fått fäste i mig nå mer, jag känner mig som teflon, de rinner liksom bara av och når aldrig in. Jag dömer inte längre min kropp, min mage, mina lår, det jag äter, den träning jag inte gör… tvärtom känner jag mig fett nöjd oavsett vad jag äter och jag stryker över min mage och känner bara kärlek. Jag känner oerhörd sympati, värme och tacksamhet till min kropp.
Jag är helt enkelt snäll med mig själv. Och vinsten är fantastisk, jag har energi och glädje till det riktiga livet! Ingen energi behövs till att kontrollera maten, eller få ner vikten till någon badsäsong, utan jag äter det jag vill äta och jag känner mig fab även i bikini.
Inget fysiskt har skiftat, jag ser fortfarande ut som innan, inget fysiskt behövde eller behöver skifta – för det enda jag ville var att känna mig snygg, sexig och belåten och det gör jag nu. Det valet gör jag var dag.