Fixerad vid utseendet
Det är lätt att tro att jag är fixerad vid kropp och utseende, men så är det inte, jag jobbar med att läka skam i mig själv och andra. Och när skammen har sitt grepp om en, då är man fixerad vid hur man ser ut och uppför sig. Men man är inte fixerad av en ytlig orsak, man är fixerad för man är rädd att bli ratad, retad, petad på. Man är rädd att inte duga, vara omtyckt, få vara med – man är rädd för att känna sig oälskad. Och det är precis allt detta skammen gör, spär på den rädslan tills den blir ens egen sanning.
Så att börja se sin egen skam. Eller fråga sig, finns det något jag skäms för? Är ett bra första steg. För skammen vill inte bli sedd, den vill inte att vi talar om den, den härskar i det omedvetna och i mörkret. Men den styr som en envåldshärskare över hela systemet, dig, din kropp, din personlighet, dina ambitioner och förmågor. Skammens primära och enda uppgift är att hålla dig tillbaka.
Så för mig handlar det inte om kropp och utseende, det handlar om att släppa fram hela mig, min personlighet, mina förmågor och oförmågor, mina ambitioner och drömmar – och för att göra det behöver jag läka min skam dvs synen till min egen kropp – för det är där min största skam sitter.
