Tillit
Jag jobbar med att få syn på mina egna strategier, hur gör jag egentligen för att tro på Gud? Litar jag på Gud i alla avseenden, eller tvivlar jag i vissa. Vilka delar av livet lämnar jag över resultatet till Gud och finns det delar jag försöker kontrollera utkomsten av?
Och det verkar vara en salig blandning med tilliten. Jag har full tilltro att vi, vi som själar, har valt detta liv och att vi själva förutbestämt hur länge vi ska verka i jordelivet och vad vi ska lära oss och bidra med. Alltså tror jag att när vi dör, så är det meningen att vi ska dö. Allt ingår i en högre plan som vi själva (som själar) medverkat för att skapa. Jag har också tillit till att livet är evigt, och att när vi dör övergår vi bara till vår ursprungliga form, den här kroppen är vår tillfälliga boning.
Ni som följt mig har också sett min resa som har gått ifrån att vilja kontrollera kroppen till att lita på den. En vacker transformation i tillit. Likaså har jag fullt tillit till att håret visar mig vägen, jag litar på mitt hår, hur det vill växa, om det vill växa och jag låter håret själv bestämma sin färg.
En annan resa är ju den med mitt företag, vad är min passion, vad är mitt kall, vad ska jag bidra med till världen. Det är också en lång process med delar som yoga, skrivande, filmer, älska kroppen och nu relationen med gud. Så slog det mig idag i samtal med en kollega att jag litar, skapligt (host host) på att stegen uppenbarar sig längs vägen men jag litar inte alls på tempot Gud håller, jag tycker allt avslöjas alltför sakta och jag känner mig mer än redo. Jag vill accelerera men Gud verkar vilja hålla ett lugnare tempo.
Ibland litar jag mer på andra än på Gud, mer på andra än mig själv, mer på mig själv än på Gud. Så det där med tilliten är lite si och så.
Vore fint att höra med dig, hur är din tillit till Gud?