Thure
När jag var till frissan här i juni och blev misslyckad i håret, så träffade jag ett par som berättade om en äldre man som utövar yoga varje dag och är över 80 år. Jag blev så nyfiken på mannen att jag bad om hans namn och nummer. Min tanke var att jag kunde intervjua honom för att få inspiration själv och även kanske skriva om hans motivation till yoga. Jag ringde honom är om dagen och berättade att jag ville träffa honom. Och vi hade vår träff igår.
Vi träffades på hans klinik. Jo, han är minsann verksam än, i en ålder av 87 vårar som han uttryckte det själv. Han har en kiropraktorklinik på Bullermyren i Borlänge. Thure som han heter kom i kontakt med Yoga för ca 50 år sedan, han gick på Sturebadet och tränade yoga 2 terminer för Dr Goswami, en lärare som då var 90 år.
Thure erkänner att han hoppar över yogan ibland, men annars utövar han yoga varje dag. Inte så kraftfull fysisk yoga nuförtiden.
Direkt när jag ser Thures leende ögon när han står vid dörren och tar emot mig känner jag i hjärtat att besöket blir så berörande som jag väntat. När jag kliver in till kliniken doftar det rökelse och jag möts av andliga symboler på hyllorna. Och den första frågan från Ture är om min andlighet. Och när jag svarat att jag tror på något större, och att jag tror allas våra religioner är egentligen från samma källa, så känner jag att jag får hans godkännande.
Det blir ingen intervju om yoga. Vi pratar som gamla vänner som inte träffas på livstider. Vi pratar om livet, familjen, andlighet, resor, vänner, kost, arbete och lite om yoga.
Jag kan inte förstå att våra vägar inte möts förrens nu, jag som uppvuxen i Borlänge och Thure som bott i Borlänge nästan lika länge som jag. Tiden var väl inte mogen. Och så minns jag det en medveten vän sa till mig innan Indienresan, att 2010 är ett år som det händer mycket. Vi gör avslutar projekt. Vi ändrar inriktning. Vi storstädar i våra liv. Vi avslutar relationer. Vi möter nya vänner. Vi möter vänner i vår själsgrupp. Vi gör oss redo för 2012 helt enkelt.
Och redan nästa vecka ska jag och min just funna gamla vän möts igen, och då på min mottagning. Och Thure avslutar med att säga; vi tar väl en långsittning då igen.
Tacksam över mitt besök hos frissan i juni som jag trodde var ett misslyckat besök, visar sig vara en gåva större än jag kunnat ana. Med ett leende på läpparna och en värme i hjärtat rullar jag hemåt och längtar redan tills vår nästa träff.
oh så häftigt, Ture ser ut som en andlig gubben ( med värme) i mina ögon…en sån som ser och vet lte mer än vanliga gubbar…Härligt!