Yogalärarutbildning

2010-08-21

Nu närmar den sig, starten på min Yogalärarutbildning. Känslorna jag möter är oro, ensamhet och så en skarp röst på axeln som säger till mig att ingen bra mamma är borta så länge från sina barn.

Jag har så mycket värderingar och föreställningar från min uppväxt hur en bra människa är, hur en bra kvinna är, och att en bra kvinna är lika med en bra mor. Synsätt som jag sett att min närhet har och synsätt jag blivit erbjuden från samhället. Synsätt som är någon annans, synsätt som är gamla. Gamla synsätt från någon annan som lever för fullt i mig. Lever som ett virus som rör sig i kroppen.

Men när jag går in i högre medvetenhet – min andlighet – min tro, så vet jag att jag inte alls har detta synsätt och har dessa värderingar. Min tro är att allt är som det ska – allt är bra. Är jag lycklig och följer min väg, så sprider jag även mitt lyckovirus till andra och i synnerhet mina barn.

Och jag vet att avstånd inte existerar egentligen. Jag vet att jag kan känna mig otroligt närvarande energimässigt även om jag är 60 mil bort. Och tro mig, jag har varit så nära som mor till ett ammande barn och inte alls varit ”där” i min medvetenhet eller i min energi.

Så jag har varit på den andra sidan, den där jag med andan i halsen, tanken ett par dagar framåt och huvudet fullt med grubbleri sprungit förbi mig själv och mina kära.

Nu när jag ser mig på rätt väg så är jag här. Jag är här längre och längre stunder. Jag flyr eller springer inte nå längre. Och jag har insikten att se att den positiva förändringen ligger i min egen utveckling. Ju mer jag stannar och lyssnar på mig själv. Ju mer närvarande och lyssnande är jag till mina barn. Ju mer kärlek jag ger till mig själv, ju mer kärlek flödar mellan mig och mina barn.

Och så det där med tid. När jag är i min andlighet, min tro. (Det är nämligen så att jag kan förminska den, tron alltså. Och så kan jag förstärka den. Och det jag menar är att när jag väljer att förstärka min tro, då inser jag att den är större och mer än mina tankar och mina känslor) Då är min övertygelse att tid inte existerar. För min tro är att allt är energi, det finns ingen början, det finns inget slut, allt är energi som transformeras. Allt är oändligt. Och när jag lever min andlighet förstärkt så vet jag att det är sant och tid är något jag upplever när jag förminskar den.

Det är min sanning just nu

Så  min förberedelse inför resan på måndag och dom kommande 10 kursdagarna på Mangalam kursgård i Halland är att förstärka min andlighet. Vara närvarande. Vara här. Ge kärlek till mig själv och givetvis och helt naturligt ge kärlek till mina barn, min man. Ge dom närvaro och kärlek.

Och jag ställer mitt högre jag frågan:

Hur kan jag få mina barn att känna och uppleva att jag är närvarande och med dom även när avståndet på jorden är 60 mil och tiden på jorden är 10 dagar?

Och när jag blundar och andas, så vet jag svaret inom mig.

Namaste