Riktig Yogi
Jag går på min väg mot att bli en riktig Yogi. Den känns fysiskt som en lång väg att gå. Det kanske beror på att mitt hjärta säger att jag inte behöver gå någonstans, för i hjärtat känner jag mig som en Yogi redan. Det kanske är därför det känns som att jag står och stampar. Har en inre konflikt. Tankar som säger att jag inte är där och ett hjärta som är fyllt av Yoga alla redan.
De steg som jag känner att jag har kvar är kosten och kroppen. Och det är säkerligen så enkelt som jag skulle kunna sagt till någon annan, att ändra dina tankar – ändra ditt liv.
Jag vet ju att det är så, men varför i böv… ska det vara så lurigt att få till det enkla. Varför krångla till det. Jag vill ju leva som jag lär. Det är det enda rätta. Men istället för att bereda väg åt mig själv, så verkar det som jag skyndar mig före, springer lite innan och lägger ut snubbeltråd.
Jag vet ju vart jag har lagt snubbeltråden, så nu gäller det att vara listig och förekomma. Jag väljer en annan väg.
