Tystnad dag 2
Tisdag
Det gick bra för mig igår. Jag har inget problem med att vara tyst, tycker faktiskt det är skönt när vi tassar runt här för oss själva. Och så hinner man tänka och fånga upp vad som händer i kroppen.
Kroppen älskar att vara här och göra Yoga varje dag. Den smärtar i och för sig lite, det är så ömt i höfterna och rumpan att jag tror jag har stora blåmärken där inne. Men, men det är som det ska. Det går tydligen inte smärtfritt denna gång. Och det beror inte på kroppen, jag känner vart motståndet sitter. Det är mitt ”mind” mitt sinne som tjattrar för fullt och inte släpper taget. Det gör motstånd som heter duga. Motståndet yttrar sig i lättja, rastlöshet, ifrågasättande… det har inte gett upp än. Vad mer kan jag göra än att låta det hålla på. Det tjattrar vidare trots meditation, yoga, chanting, böner, mantran, nån gång måste det väl ge sig tänker jag.
Jag har brutit tystnaden två gånger i natt, det var när jag helt instinktivt ropade på Anna när jag hörde värsta braket i rummet. Jag är här, sa hon. Typ. Jag minns faktiskt inte, för sen somnade jag om. Annars har jag sovit som en stock i natt trots besök av den högljudda krabaten vid min säng. Denna gång lät jag honom skrika, jag somnade om och tänkte han går väl när han är klar.
Jag är helt övertygad om att mina böner hjälper. Det finns ingen tvekan! Mina böner i går kväll var att rummet och sängen skulle få vara beskyddade. Och att min säng är en frizon dit inga gäster kommer. Jag bad starkt om att få somna direkt och sova tryggt och djupt hela natten. Jag bad om stöd i min rädsla. Jag sa mantrat. Oh fear, I´m not afraid of you.
Och sen vaknade jag som törnrosa i morse och kände mig utvilad och trygg. Underbar känsla! Jag tror jag besegrar rädslan steg för steg. Jag känner mig så tacksam!
* * *
Jag längtar efter min familj, Vissa dagar, stunder har det varit så smärtsamt. Jag längtar inte hem, men jag längtar efter dem. Det är en sådan gåva att dom kommer hit snart och vi kan semester och utforska Bali tillsammans. Jag hoppas verkligen min längtan skall föra något gott med sig och att jag nu kan ge ännu mer kärlek till dem. Barn kan inte få för mycket kärlek av sina föräldrar tror jag. Nu när mina barn kommer vill jag ge dom mycket mer uppmärksamhet än jag brukar. Jag vill upptäcka Bali med deras ögon. Jag vill vara nära dom och med mina sinnen ta in allt som de upplever.
Och givetvis vill jag göra detsamma med Nogge. Jag är så tacksam över att den mannen vill dela sitt liv med mig och att han är trygg med att jag åker till Indien och Bali och allt vart det är och finner nycklar som leder mig hem. Hem till mig själv.
”Ni behöver inte resa någonstans”, säger Svamij. Ni har allt ni söker inom er. Det är så sant. Men nu älskar jag verkligen att resa och upptäcka nya marker. Jag har en liten äventyrsflicka inom mig. Och flickan inom upptäcker jag närhelst jag stannar och låter henne komma till tals. Och oftast är det när jag är iväg och slipper undan arbete, sysslor och massa måsten. När jag kommer undan den pulserande vardagen. Då stannar jag upp och möter henne.
* * *
Fick ljuvlig massage idag för 65 kr. Hon masserade hela kroppen och avslutade med ansikte och hårbotten. Jag svävade efteråt ut på terassen och la mig för att sola. Det är ett skönt liv, yogalivet.
Hon sa när jag skulle betala, Nice body, big bum, nice . We balipeople like that! Haha, det var ju en fin komplimang och jag tog emot den som det också. Log och sa tack.
så fint… mysfia! skickar en stor kram från mig. skulle hemskt gärna vara med dig där du är nu, snart åker nog jag med.