Hälsorapport v 24

2011-06-13

Måndag

Äntligen, vaknade i vanlig tid och gick min runda. Superskönt!

Upplever en fantastisk dag med fina coachingmötet, varav ett var en ’Walk & Talk’ i skogen. Magiskt! Finner mycket tid och närvaro med barnen och har samtidigt mycket energi och hinner göra ett städryck innan kvällen. Känns skönt att mojjsa när kvällen kommer huset är rent och undanplockat, dvs harmoniskt. Jag känner mer ro då.

Äter bra på måltiderna men där emellan moffar jag lite godis och lite saltigt snacks, känner suuuug … anar att den berömda veckan är på ingång.

Själsligt lugn och fin kväll. Hittar djupare in i mig själv för varje dag. Så tacksam att det är så just nu i mitt liv. Ber att medvetenheten är här för att stanna.

Tisdag – Söndag

Tisdagen och onsdagen var fina dagar, med promenad och yoga. Onsdagen var ju även Skolavslutningsdag för Oscar som gick ut Första klass, för mig är skolavslutning speciell, vacker och fin, massa fina känslor och glädje – så även denna dag. En fin dag som vi tillbringade tillsammans.

Däremot glömde jag bort att hälsorapportera. Och sen (torsdag eftermiddag) hände det något allvarligt i vår närhet som  påverkade vår lilla familj med väldigt mycket känslor. Vi kom in i chock och är i kris. Jag och Nogge har de senaste dagarna dragit oss samman än mer, slutit cirkeln för att kunna finnas närmare för våra barn och rå om vår lilla kärna.

Vi samtalar mycket med nära som också är påverkade av detta, även med några utvalda utanför som kan ge stöd. Situationen är inte allvarlig fysiskt för oss, men känslomässig väldigt starkt. Vi är i de känslor vi möter och hjälper barnen att hantera sina och finnas där när frågorna kommer.

Så rapporten har uteblivit och bloggen har fått ligga i lite dvala. Men jag har full koll på att sötsuget och kaffesuget har varit mycket starkare under dessa dagar och trots att jag är medveten om det har jag inte orkat bry mig, utan helt enkelt ätit det onyttiga ändå. Jag vet att jag äter mer sött när jag är känslomässigt skör. Det är något jag behöver träna mer framöver, att stanna i känslorna och låta dem vara fullt ut, utan att tro att jag skingrar dem med socker. Socker läker inga känslosår. Läkningen kommer när jag tar in känslorna fullt ut och accepterar vad jag känner.