Hemmets trygghet
Nu landar vi mjukt och tryggt här hemma inför julen. Barnen ligger och snusar högt i soffan här medans jag bloggar, ja, förutom Izabelle då såklart, hon är nerbäddad uppe i spjälsängen. De stora barnen var trötta ikväll efter den sista skoldagen på den här terminen och nu skall de få en välbehövlig julledighet. Jag känner mig fortfarande lugn och avslappnad och tackar för varje dag det känns så – håller min önskan stark inom mig, önskan att vara närvarande.
Izabelle har verkligen kommit till ro hos oss, hon är trygg och lugn och släpper fram mer och mer av sitt ljuva skratt för varje dag. När jag ser tillbaka på hur hennes beteende var när hon kom och hur hon mår nu så är det en enorm skillnad och jag tackar till Gud att vi fått kraft och styrka så att vi klarat av att ge henne det hon behövde och samtidigt förmå hålla samman familjen och se de andra barnen och dess behov.
