The voice

2012-01-04

Jag träffade en annan yogainstruktör idag och hon frågade om utövar yoga själv hemma, jag svarade snabbt att nej det gör jag inte. Och så berättade hon att hon gör sin yoga var dag även när hennes bebis är med, är intill. Kan du gå inåt då frågade jag. Nej, men det är ju mest för att tänja, svarade hon.

Och efteråt kom jag på mig själv med att jag visst gör yoga varje dag, jag lever med yogan hela tiden. Nej, jag gör inte mina asanas (kroppsställningar) eller pranayama (andningsövningar) dagligen MEN jag lever som en yogi i hjärtat. Jag bär dess budskap med mig som ett foster i min livmoder. Jag ger den näring, omsorg och kärlek var dag. Jag vårdar den så ömt jag bara kan, fast många gånger omedvetet. Den ligger där inbäddad på min tryggaste plats och jag när den med min livsenergi. Jag och Yogan har en knutit an på ett djupt plan, vi har en navelsträng som håller oss samman hela tiden och förhoppningsvis hela livet.

* * *

Efter kvällens yogapass så fångandes jag av värsta Feelgood-programmet på TV4, The Voice. Ett teveprogram där de söker efter sångtalanger och deltagarna får uppträda bakom en kändisjury och sjunga utan att synas, så att juryn enbart bedömer rösten.

Och juryn påpekade hela tiden att eftersom alla rösterna var så fantastiskt bra så behövde de lyssna efter något mer, lyssna med hjärtat och försöka känna sångarens energi. Och det blir så tydligt att förutom den vackra sångrösten så kan det tillföras så mycket mer när man ser och upplever hela människan – precis så är det med yogan för mig om jag liknar asanas (kroppsrörelserna) med sångrösten, så är det när jag tillför hjärta, energi, engagemang och medvetenhet som den verkligen berör och hittar in.