Acceptans och insikt
En händelse i början på veckan har väckt gamla minnen och känslor inom mig. Gamla känslor som jag känt i barndomen. Men som jag tyvärr inte släppt ut. Inte tillåtit mig att varken släppa ut eller känna. Jag har givetvis inte hållt dessa undan medvetet. Däremot tror jag att jag på ett omedvetet plan har hållt dom fast. Känslorna alltså. Hållt fast dom istället för att släppa ut dom och känna dom.
Men en tung och jobbig händelse fick nu dessa att komma upp. Jag såg ett mönster. Jag fick insikt om något om mig själv. Jag kan se hur jag valt ett visst beteende som tyvärr inte varit så kärleksfullt mot mig själv.
Jag ser nu att jag inte tillåtit mig att känna alla känslor. Och jag ser nu att jag tänkt orättvisa tankar om mig själv ibland. Jag har absolut inte varit min bästa vän alltid.
Men det har jag inte haft en aning om förrens nu. Nu ser jag mönstret. Nu hör jag vad jag tänkt om mig själv förut i sådana här situationer som denna.
Nu när jag ser, kan jag acceptera. Och det bästa av allt, jag kan välja att förändra det jag kan förändra. Och jag väljer att acceptera det som varit och det jag inte kan förändra.
Och jag lovar mig själv att tillåta alla känslor och jag lovar mig själv att tänka kärleksfulla tankar om mig själv även när det är tungt. I synnerhet i stunder när det känns tungt.